Alliansen sätter fokuspå genusforskningen
Huvudfrågan var hur genusforskningen kan användas för att nå de jämställdhetspolitiska målen. Frågan är relevant, inte minst mot bakgrund av att genusforskningen blivit allt mer ifrågasatt.
Tidigare fanns det en politisk konsensus kring genusforskningen. Vi påminner gärna om att det var den borgerliga regeringen som 1991 använde genusbegreppet för första gången i forskningspolitiken. Då handlade det om att främja kvinnors yrkeskarriär. Men i dag låter det annorlunda. Många borgerliga kritiker menar att genusforskningen har blivit ett vänsterprojekt. På Svenska Dagbladets ledarsida tycker man att den ska förbjudas och den marknadsliberala tankesmedjan Timbro kallar genusforskningen för ideologiproduktion.
Forskningen har en enda uppgift, att berätta vad man vet - medan politiken ska tala om vad som bör göras. Problemet är när vetenskap används för att bekräfta de politiska slutsatserna och den fria forskningen riskerar att bli en chimär. Anne-Marie Morhed är föreståndare vid Nationella sekretariatet för genusforskning. Hon stack inte under stol med att bilden är att det har skett en vänsterpolarisering och att den tillspetsade genusforskningen har dragits in i regeringskansliet, under Margareta Winbergs och Mona Sahlins tid som jämställdhetsministrar.
Ytligt sett har 2005 varit ett bakslag för feminismen. Massmedias hårdhänta bevakning av genusfrågor, Feministiskt initiativ och Tiina Rosenberg har tillfälligt förpassat jämställdhetsfrågorna långt ner på den politiska agendan. Men för genusforskningen, som behöver lämnas i fred för att utvecklas som vetenskap, kan det bli en framgång. Att den borgerliga Alliansen kallade till presseminarium tyder på att man inte tänker låta genusforskningen shanghaias av vänsterrörelsen och att vi kan ställa höga förväntningar på en borgerlig jämställdhetspolitik.
Så jobbar vi med nyheter