Moderaternas Eva W Sjöström har föreslagit att den kommunala musikskolan i Nyköping ska utvecklas till kulturskola. På måndag svarar den rödgröna majoriteten i kommunstyrelsen ja men nej.
Kulturskolan skulle precis som musikskolan vara en frivillig undervisningsform. Fler intressen än sång och musik skulle få plats. Sannolikt skulle en och annan elev som annars inte skulle ha deltagit i frivillig undervisning av det här slaget, hänga på. Unga som vill pröva sina dramatiska, dansanta eller filmskapande förmågor får en gyllene chans att känna sig för. Det är inte så konstigt att den rödgröna majoriteten i Nyköping är hyfsad positiv i sitt motionssvar till Eva W Sjöström (M).
Ändå säger de nej.
För i politikens värld är det fullt möjligt att bejaka och ändå avslå förslag. Det finns olika skäl till det, mestadels formalia. Det kan också vara ett sätt att undvika att ge en opponent ett erkännande. Ofta beror det på vem som tolkar svaret.
Sjöströms förslag är mer laddat än man kan tro. Det berör ett och snuddar nämligen vid ett annat av mandatperiodens mer infekterade ämnen: musikskolan och nya sporthallen. Ni minns säkert att musikskolans framtid var osäker och det blev ett himla liv innan kommunstyret blåste till reträtt. Diskussionen bidrog utan tvivel till den explosiva debatten inför mångmiljonsatsningen på en ny sporthall. Att utveckla musikskolans verksamhetsområde skulle kunna läka en del sår i debatten om rättvisa och likvärdighet i ungas fritidsförutsättningar.
Barn- och ungdomsnämndens ordförande Cajsa Widqvist (S) skriver i sitt yttrande att det "i nuläget inte är aktuellt med ett beslut om en omvandling till kulturskola". Underförstått att det mycket väl kan bli. Då får vi också se vem som tar åt sig äran för vad.