Allt är inte nytt och förändrat – men mycket

Det är i sig ett talande faktum att Centerledaren Maud Olofsson – på Europadagen – ägnar den absolut största delen av sitt rikstingstal till Europafrågorna och visioner om ett utvecklat och framtidsinriktat Europasamarbete. Det är samma parti som för femton år sedan stod och sade nja till Europa. Denna utveckling är en av nyckelingredienserna i partiets förnyelse.
Men de frågor som hittills har fått mest uppmärksamhet från stämman, ställningstagandena om arbetsmarknadslagstiftningen och kritiken mot LAS, är inte några nyheter. I partiets kritiska syn på turordningsreglerna förenas Olof Johanssons partiledarskap från tidigt 1990-tal med Maud Olofssons. Allt är inte nytt och förändrat. Men sannolikt bättre paketerat.
Ingen stämma är utan märkligheter eller besvikelser. Tissetassandet kring EMU-frågan är ett exempel. I jobb- och företagandepolitiken, som i övrigt kommer att vara ett av de viktigaste korten i kampen om väljarna 2010, klubbades en märklig formulering om AP-fonderna.
Att pensionskapitalet ska kunna användas för ”företagsinvesteringar och infrastruktur” luktar farligt mycket löntagarfond. Partiets reformkraft borde i stället ägnas åt att öka och stärka tillgången på privat riskkapital på marknaden.
Det var också en besvikelse att stämman inte kunde ge partiledningen mer av bakläxa för klavertrampen med FRA- och Ipred-lagarna. Nu betalar man ett högt pris för en onödig förtroendeförlust. Trots att man borde ha reagerat redan när frågan kom upp på bordet för två år sedan.
Integritetsprogrammet är viktigt. Debatten visade att integritetsvärnande och Storebror-skepsis snart är en Centerhjärtefråga, inte bara inom ungdomsförbundet utan också i de bredare partileden. All heder åt de ombud, däribland Torbjörn Olsson, Tystberga, och Eva Andersson, Nyköping, som reserverade sig mot beslutet att inte riva upp FRA-lagen.
Stämman bekräftade annars den politiska inriktningen. Det finns ingen kritik värd namnet mot Alliansvänskapen. Till och med den energipolitiska uppgörelsen fick ombudens stöd. Den lilla öppningen mot EMU kompletterades dessutom med en liten men öppnande skrivning om Natomedlemskap.
Den starkaste kritiken som riktas mot partiledningen handlar inte om att partiet har blivit för liberalt, för borgerligt eller gått ”åt höger”. Den handlar om att partiet snarare har fler steg att ta och att den tar det för försiktigt.
Centerpartiet vill etablera budskapet ”Om inte vi gör det, vem ska då göra det?” Det är inte Yes We Can. Men smart.