Utvecklingen av landsbygden och de gröna näringarna kräver ett gott självförtroende. En förvissning om att göra något bra. Inte be om ursäkt för att man finns.
Storstäderna växer, liksom det utpräglade landsbygdsboendet. Det är småorterna som krisar. Det är betydligt svårare än förr att bo på en liten ort och vara anställd utan att behöva pendla. När småorten förlorar befolkning följer servicen med. Någon patentlösning finns inte.
Alla letar på något sätt efter ett gott liv. Den som söker sig till landsbygdens vägkant söker ofta efter annat än den som vill bo i den mest centrala storstadskorsningen.
Vi gillar olika och är mer lättflyttade än någonsin. Nya generationers mer uttalade individualism är hindrar inte ett engagemang i sin närmiljö. Facebookgrupper kan kännas lika nära som den lokala idrottsföreningen. Det går att skapa lokalt och sälja globalt. Förutsatt att där finns en grundläggande infrastruktur.
För att småorterna ska ha en chans i den globala urbaniseringsvåg vi upplever i modern tid, krävs goda kommunikationer och en öppenhet inför det nya. Bredband är då till och med viktigare än busstider och bibliotek. Alla kommer inte att jobba med datorer, men nästan alla kommer att behöva dem, var vi än bor och hur vi än försörjer oss. Det öppnar nya flyttvägar.
Företagandet är den viktigaste utvecklingskomponenten för framtidens landsbygd – med bredband blir det lättare. Det blir aldrig som förr med fabriken mitt i byn, men ur ruinerna av industrisamhällets migrationsflöden föds nya drömmar. Ingen stor gemensam, utan hellre många små.
Dröm inte om såg vid såg jag såg.
Dröm om allt det vi ännu inte har sett.
Olof Jonmyren