Hallå, alla oxelösundare! Ni hänger väl med. För årets nyårsrevy spelas nu, alltså en månad senare än vanligt. Men bara fyra gånger till under de två kommande veckosluten. Och det var fullt i Koordinaten i lördags på premiären, så skyll inte på mig om ni sölar och blir utan biljett. Och missar snackisarna.
För det fanns mycket att skratta åt under premiären. Konstigt egentligen, för inte hände det väl något stort i lilla Okle under förra året?
Njao, revyn börjar med att visa hur politiker och tjänstemän är jättenervösa inför statsministerns landsfaderliga besök. Alla vill göra ett gott intryck fast de är så korkade, och en av dem får fasaden att rämna.
Sedan har man anställt en ny kulturchef, från Nyköping minsann, och redan det verkar ju misstänkt, och dennes möte med kulturkoordinatorn blir också ganska frostigt. Hur ska de kunna samarbeta? Ett småroligt nummer, som ändå är motiverat och blir roligare ju mer man känner till, vilket är typiskt.
Revyn frågar sig förstås varför träden är borta från torget och varför där numera finns oformliga stenklumpar? Från Italien? För femhundratusen kronor?
Sedan har det varit en stor militärövning, och brandmännen har strejkat, tjänstemännen är långsamma och skolan är trångbodd, alla evenemang regnar bort eller blir inställda...
Stopp nu, om det är så illa, varför andas då hela revyn en sådan kärlek till Oxelösund? Ja, slutet är ju fyllt av röda hjärtan och sång och dans med ballonger?
Ett tag funderar jag på om revyn blivit för snäll? Till och med justitieombudsmannen har ju drämt till med att ett enkelt bygglov inte FÅR ta flera år! Alltså FY och SKÄMS, Oxelösunds kommun!
Men finessen med även årets revy är allt det finurliga. Att vi själva kommer på poängen med ett nummer, att vi kittlas av hur exakt aktörerna gestaltar Mayvor och Britta och de andra, som aldrig slutar och ständigt går att skoja med på nytt. Jag tror det görs med kärlek för annars vore det likt mobbning.
När nu det mesta skapas av revyns centrum Niclas Beijar håller också kvällen ihop och knyts samman fint i finalen, som ett lokalt framtida rymdäventyr.
Lägg till mängder av färgstarka kläder, bergsäker sång solo och i stämmor, medryckande musik av en orkester på hugget, även med solon från Stratocastern. Ja, kvällen gick fort.