Angeläget om nazism

I kväll är det premiär av pjäsen Jag och min skugga, på Nyköpings teater. Skådespelaren Mattias Nordkvist som spelar den enda rollen, har alltid känt sig provocerad av den växande nynazistiska rörelsen i Sverige. Men det är med repetitionerna av pjäsen Jag och min skugga som provokationen vuxit till ett starkt engagemang mot rörelsen.
Aldrig har jag satt ned foten så hårt och markerat var jag står som nu mot nynazisterna, säger han.
Mattias Nordkvist såg en uppsättning av pjäsen för 34 år sedan och blev mycket gripen. Sedan dess har pjäsens innehåll funnits med i hans tankar. När han för ett år sedan fick anställning vid Sörmlands teater visade han pjäsens manus för sin chef som genast nappade på idéen att sätta upp den. Jag och min skugga är en ungdomspjäs riktad till 1214-åringar. I den åldern då man känner kluvenhet inför livet och sin identitet. Hur man därmed har lätt att bli påverkad och indragen i extrema grupper.
Den här pjäsen är ingen moralpredikan, just därför tror jag att den går hem hos ungdomarna. Den målar inte upp världen i antingen/eller, säger Mattas Nordkvist.

Åskådarna får följa 12-åriga Andreas inre tankegångar och se hur hans liv faller ihop. Som när hans pappa förlorar jobbet därför att ett utländskt företag tar över på hans arbetsplats. Och som när Andreas flickvän gör slut och blir ihop med en invandrarkille, till exempel. Händelserna bildar ett mönster i Anderas tankevärld. Hans frustration växer och med den massor av frågor. Men han får inga svar eftersom han inte kan formulera sig. Inte förrän han stöter ihop med ett gäng nazistsympatisörer som sticker en folder i handen på honom. I den finner Andreas svar.
Pjäsen är bitvis mycker otäck och frusterande. Jag hade en klump i halsen många gånger under repetitionstillfällena, berättar Mattias Nordkvist.

Men det är just för att den är otäck och verklighetstrogen som den ska spelas för ungdomar, anser han.
Jag kommer inte att lämna åskådarna i sticket efter föreställningen. När pjäsen är slut vidtar nästa del. En diskussion mellan mig och publiken, förklarar Mattias Nordkvist.

Kravet på att denna andra del ska ingå kommer från pjäsens författare Börje Lindström.
När jag skiljs från ungdomarna eller publiken på teatern ska de ha förstått anledningen till att vi gör den här uppsättningen, säger han.
Att det just är i Sörmland som nazismen växer snabbt och att Eskilstuna nästan blivit som deras huvudstad gör pjäsen ännu angelägnare, anser han. Under repetitionstiden har Mattias Nordkvist tagit kontakt med en idell förening i Värmland som med lyckade resultat arbetat aktivt mot nynazisterna och hindrat nästan all nyrekrytering av medlemmar.
Det är min förhoppning att jag med pjäsen ska väcka samma engagemang här i Sörmland. Att vi inte ska väja undan och bli rädda för dem utan bemöta dem med den kunskap som den här pjäsen faktiskt ger, säger han.
Att se den vars handlingar vi avskyr som en medmänniska.
Ikväll, måndag, är det premiär.
Tre föreställningar ges, därefter hoppas Mattias Nordkvist få komma ut på länets skolor med föreställningen.