Ann-Mari vill att pendel- tåget ska gå oftare

Jag får bo på ett idylliskt ställe och på en timmes avstånd hemifrån finns en spännande arbetsmarknad där jag kan utvecklas.
Från dörr till dörr tar det två timmar och en kvart. Det betyder fyra och en halv timme, eller mer än en halvtidstjänst, som hon ägnar åt pendling varje dag.

Hon tar tåget strax före sju på morgonen för att återvända till Nyköping vid åttatiden på kvällen.
Många gånger tröttnar jag helt enkelt på det, säger Ann-Mari.
Det tar på krafterna och är ofta stressigt. Och det högre löneläget för den som arbetar i en storstad äts till stor del upp av pendlingskostnaderna.
Ann-Mari planerar och lever sitt liv efter en tidtabell. Hon är beroende av tåg som kommer och går som de ska.

Att komma hem strax före åtta på kvällen innebär att det sociala livet på vardagarna är så gott som obefintligt. Träning eller kvällskurser är uteslutet.
Tack och lov tar maken hand om marktjänsten.
Men vissa saker kan han inte göra. Som när Ann-Mari skulle ha tag i ett personbevis och var tvungen att hämta ut det personligen.

Fast visst finns det fördelar med att pendla. Ann-Mari får en timme på tåget för sig själv då hon kan samla tankarna, förbereda arbete eller läsa en bok. Dessutom träffar hon många spännande människor.
Högst upp på önskelistan över hur pendlingen kan förbättras hamnar fler avgångar. Då skulle det vara lättare att leva ett normalt liv.
Om jag har en tandläkartid i Nyköping på förmiddagen som kanske tar 15 minuter måste jag ta ledigt en hel dag eftersom tågen går så sällan.
Men prisfrågan är inte högprioriterad på önskelistan, enligt Ann-Mari.
Nej, vi pendlare är inte så känsliga för priser.