26 maj 2010 var en dag Anna Bergendahl sent ska glömma. Sverige hade inte en given finalplats i Eurovision Song Contest utan Nyköpingstjejen var tvingad att kvala till finalen. DÀr gick det som det gick. En elfte plats, visserligen bara nÄgra poÀng frÄn en final men med en lÄng resa hem frÄn Oslo för Anna i stÀllet.
â Jag minns inte mycket dĂ„ det sista kuvertet öppnades. Allt gick sĂ„ fort, precis som i Globen men resultatet blev ett annat den hĂ€r gĂ„ngen. Jag har inga klara minnen alls egentligen, sa Anna dĂ„ till SN pĂ„ bussen pĂ„ vĂ€g till hotellet.
â Jag Ă€r stolt över framtrĂ€dandet, stolt över att vara svensk och jag tycker att vi gjorde ett fantastiskt framförande, fortsatte hon.
Indikationer fick man egent-ligen redan i Melodifestivalfinalen dĂ„ de flesta europeiska jurygrupper inte gillade det svenska bidraget och gav Anna lĂ„ga poĂ€ng. Men i Sverige Ă€lskade man hennes lĂ„t âThis is my lifeâ och nĂ€r folkets telefon- och sms-röster redovisats visade det sig att Anna fĂ„tt maximala 132 poĂ€ng. Och vunnit en tripp till Norge.
Nu Ă€r Anna tillbaka igen. Ăldre (27 Ă„r), mognare och starkare.
Anna, som gĂ„r sjunde terminen pĂ„ lĂ€karlinjen i Ărebro, har fĂ„tt bolla med tiden för att hinna med bĂ„de studier, jobb och sin musikkarriĂ€r. I januari förra Ă„ret slĂ€ppte hon tvĂ„ nya singlar efter tre Ă„rs tystnad och har Ă€n en gĂ„ng tagit steget in i strĂ„lkastarljuset.
Hennes lÄt Ashes to Ashes beskriver hennes egen sjÀlsliga resa under Ären sedan det första framtrÀdandet i Melodifestivalen.
I en intervju med SN tidigare under Äret berÀttar hon om den tuffa perioden i samband med att hennes pappa drabbades av sjukdom.
â Jag har verkligen kommit ur det starkare. Det var hemskt att ha panikĂ„ngest men jag har lĂ€rt mig sĂ„ mycket. Jag Ă€r mer ödmjuk som mĂ€nniska och inför psykisk sjukdom, berĂ€ttar hon.
I LĂ€kartidningen sĂ€ger hon att âdet Ă€r viktigt att prata om Ă„ngesten och inte kĂ€nna skam. Det Ă€r fruktansvĂ€rt att sĂ„ mĂ„nga unga mĂ€nniskor lider av psykisk ohĂ€lsa och att depression och sjĂ€lvmordstankar Ă€r vanligare bland lĂ€karstudenter Ă€n andra studentgrupperâ.
Annas bidrag gick inte direkt till final den hÀr gÄngen utan hon fÄr alltsÄ chansen att vinna en sÄdan biljett inför hemmapublik.
â Jag vet att vi kan ta den (lĂ„ten, red anm.) en nivĂ„ till. Och att fĂ„ göra det pĂ„ hemmaplan, men vĂ€nner och familj pĂ„ plats kĂ€nns bara helt fantastiskt, sa hon efter deltĂ€vlingen i Göteborg.
Och Anna verkar vara hela svenska folkets Anna igen. Hon gick för ett par veckor sedan direkt upp till fjÀrdeplats pÄ Svensktoppen och har fortsatt klÀttra.