Anna-Karin har blivit doktor
Anna-Karin Svensson har nyligen disputerat i USA. Hon kommer från Nyköping och gick naturvetenskaplig linje på Gripen. Nu har hon bott sexton år i USA och de senaste fem åren har hon använt för att nå sin PhD i Intergrative Biosciencies med undertiteln Chemical Biology.
Man kan injicera proteiner som eventuellt kan ersätta andra sämre, förklarar Anna-Karin. Många proteiner är involverade i flera sjukdomar, exempelvis alzheimer och demens. Det vi frågar oss är om det beror på veckningen.
Vi jobbar med andra grupper som från andra synvinklar tittar på hur proteiner veckar. Det är mycket teoretiskt.
Anna-Karin tycker det är skönt att disputationen är över. Hur det nu ska bli vet hon inte, men efter ytterligare ett år kan hon gå vidare till industrin.
Det är mer betalt i industrin, menar Anna-Karin. Men det är mer styrt av vad som drar in pengar. Arbetar man på ett universitet kan man komma med nya forskningsprojekt. En väg är att jobba inom universitetet och lära sig en helt ny teknik, exempelvis. Men det är svårt att få jobb på universitet just nu i USA.
Men Anna-Karin kan forska i Sverige och även i EU.
Men jag gillar att bo i USA. Jag vet inte mycket om hur samhället fungerar hemma och här känner jag mig van.
Anna-Karin är singel och tycker det är bra med tanke på forskningen. Hon forskar vid University of Massachusetts i Worcester en bit från Boston där hon bor men doktorerade vid Pensylvania State University eftersom hon påbörjade studierna där.
Det handlar om att ge allt. Och jag tycker om att forska bara för att det är intressant, jag är inte någon affärsmänniska. Ett problem för mig är att jag har lite svårt att ta order och det är jobbigt ibland för professorerna, men forskare är ju lite speciella egentligen.
Anna-Karin älskar experiment. Hon tycker inte det är nödvändigt att tjäna en massa pengar och har gått in för sitt mål; satt exempelvis inne hela sommaren och skrev på avhandlingen.
Anna-Karin Svensson har gått två år på Handels i Göteborg. Hon har också tävlat i thriatlon men blev så småningom uttråkad.
Livet jag levde i skidorten Aspen då blev väldigt tomt till slut, en yta. Det fanns ingen utmaning och det blev en helvändning när jag började studera vid 35 års ålder. Det är det bästa som hänt mig.
Så jobbar vi med nyheter