Anna och Anna berör i pjäs om Lena Nyman

Därför är det på tiden att det görs något åt det.
Jag är riktigt glad att ha fått uppleva den timslånga musikteatern Ett bloss för Lena Nyman. Dels för att det verkligen är en bra story, ett riktigt spännande liv som gestaltas och dels för sättet det görs på.
De båda skådespelerskorna von Bredow och Bromee har jag tidigare stött på i olika sammanhang, och kanske var farhågorna att denna kostym nog var ett par nummer för stor.
Men så var alls icke fallet. De klarar sig riktigt bra.
Bromee är den som står för rösten. Hon har ett naturligt sätt att bära fram både melodi och text. I själva spelet är hon dock ibland farligt nära att spela över. Hon har något att säga och månar verkligen om att det ska komma fram. Lite för mycket. Hon litar inte på att publiken riktigt är kapabel att ta in budskapet.
Tvärt om är det med von Bredow. Hon är helt säker på att det hon levererar i text når även bakersta raden. Och det gör det. Hon är både trovärdig och har en röst som når fram. När det kommer till sångerna finns det inte samma självförtroende. Hon sjunger effektivt och rent, men inte mer.
Därför blir föreställningen så bra. De båda Annorna kompletterade varann förtjänstfullt och har hittat ett speciellt sätt att förhålla sig till texten. Ofta berättar de båda samtidigt ur Nymans eget perspektiv, men växelvis. Till en början var det en aning förvirrande, men man vande sig snabbt. Ett annat snyggt grepp var att vid flera tillfällen gå in och spela bitar av stycken Nyman medverkat i. Teater i teatern. Mixen mellan teknik och spel fungerar också fint och förstärker sammanhangen lagom utan att skriva på näsan.
Lena Nyman levde ett jävla liv. Ära, berömmelse, missbruk, ensamhet och död. Som en riktig rockstjärna, och var manusförfattares våta dröm. Därför är det hedrande att Bromee och von Bredow gör en osentementalt och effektsökerifri föreställning. På så sätt når de långt och berör minst lika mycket. Och berör det gör de verkligen. De våta ögonen och de stående applåderna är de väl värda.