Anonyma protektionistereller globala optimister?

När George W Bush besökte Europa, drabbades värdlandet ofta av upplopp och huliganism på gatorna. Nu kommer USA:s nya president Barack Obama på samma reserutt. Risken är att mottagandet inte blir annorlunda. Enbart bevakningen av mötet i London kostar 120 miljoner kronor. Men kan G20-ledarna nå samförstånd i för världen och världshandeln avgörande frågor är det en spottstyver i sammanhanget.
Det ska bli intressant att se hur den udda blandningen av protesterande antiglobalister, kommunister, socialister, anarkister, antiamerikaner, antisemiter och vad det nu må vara, uppträder. Gör de skillnad på USA? Eller är det ointressant vem som leder supermakten? I så fall, undergräver de alla chanser att få gehör för sina protester.
Man kan säga mycket elakt om George W Bush, men det går inte att ta ifrån honom att han trodde på den amerikanska utrikespolitiska doktrinen, att sprida frihet och demokrati i världen. Det är ett för världen viktigt dokument. Men hans metoder för att hantera uppdraget ska, om vi får tro Barack Obama, skilja sig från efterträdarens. Hur återstår att se.
Förutsättningarna är dock förändrade. Situationen i Irak har på ett par år blivit något lugnare. Demokratin kan ha nått en form av fotfäste. Detta gör att Barack Obama flyttar mer resurser till insatserna i Afghanistan, där han lovar att lägga mer kraft på att stärka stat, rättsväsende och civilsamhälle än sin företrädare. Ett annat tydligt skifte är att USA nu talar i mer försonlig ton med Iran. Responsen har dock hittills mest visat ett Iran med växande tuppkam. Samförstånd med islamister är och förblir bräckliga och riskfyllda.
Men varken Irak, Afghanistan, Sudan, Nordkorea, Burma, Iran, Kongo eller något annat av världens orosområden kommer att dominera Barack Obamas första stora möte i Europa. Inte heller miljöpolitiken, där den amerikanske presidenten tydligt har uttalat sig för globala överenskommelser som USA ska åta sig att följa, kommer att få störst utrymme. Den brutala lågkonjunkturen kommer att helt stå i fokus.
För den amerikanske presidenten, som nu mer eller mindre också har ansvar för att sälja fler General Motors-fordon till världen, blir det en balansgång mellan egna intressen och världens. Men om detta är han inte ensam, alla deltagande stater dras med dylik dubbelnatur. G20-mötet riskerar att bli en träff för anonyma protektionister bakom masker av optimistisk globalism.
Hoppet är att det i stället utgör en vidsynt samling världsledare som ser frihandeln som ett av de viktigaste instrumenten för att bryta lågkonjunkturens strypgrepp.