Anonyma romare får liv i aktuell bok
Intresset för hur språk för-ändras och samspelet mellan språk och samhälle ledde till funderingar om hur människorna i antikens Rom hade det. Det i sin tur resulterade i Tore Janssons aktuella bok Romarinnor och romare.
En dag blir hon dock övermodig i sitt bossande av Claudius. Hon förälskar sig i en av sina älskare, så till den grad att hon gifter sig med honom. Detta tar dock Claudius, på andras inrådan, tag i. Militären stormar bröllopsföljet och hugger huvudet av både Messalina och älskaren.
Det låter som en riktig såpopera, men är en av berättelserna i Tore Janssons bok som han berättade om på Pelles Lusthus i går kväll. Och också en av de berättelser från antiken som han tycker är mest spännande.
Romarinnor och romare är, om inte den första så i alla fall, en av de första faktaskildringarna om vanliga romare. Tore Jansson beskriver ett antal människor och deras vardagsliv. Alla är långt ifrån så actionfyllda och intrigerande som Messalinas.
Jag är inte intresserad av de stora krigen, utan mer av människoöden. Meningen med boken är att den ska vara underhållande och att det inte bara ska handla om kejsare utan även vanliga människor, säger Tore Jansson.
Boken, som inte på något sätt är dikt, utan bara bygger på fakta ska kunna vara ett sätt för att se om våra liv i dag har några likheter med antikens vardagsliv. För visst finns det likheter.
Det är klart att mycket är likt vår tid. Människor i antiken längtade också efter saker, var kära och så vidare.
Hur kommer man då på idén att skriva en sådan bok?
Jag har sysslat med det här i stora delar av mitt liv, och har alltid gått och funderat på hur livet var för de där människorna.
Intresset för romarriket började för ett 60-tal år sedan när jag blev fascinerad av historia och sedan läste latin.
Även om han är inne och tassar på historiens marker är det språkforskare som står på visitkortet. Han har dock mest intresserat sig för hur språk förändras och varför. Att då komma in på samhället där det aktuella språket har förändrats ligger nära till hands. Men han utger sig inte för att ha skrivit någon historisk avhandling.
Det är mer historia som jag vill ha den.
Boken är heller inte någon komplett guide till romarriket, utan mer ett nöjsamt sätt att få en introduktion utan att lära sig en massa årtal.
Som språkforskare var latin länge hans inriktning, vilket han också återvände till under slutet av sitt yrkesliv. Däremellan ägnade han tjugo år åt afrikanska språk, och blev en förgrundsfigur för det i Sverige, trots att han är självlärd.
Jag åkte till Botswana för att studera hur afrikanska språk förändras. Det är särskilt intressant i kolonierna. Det var i början av 80-talet och jag halkade in på det mer eller mindre av en slump. När jag kom hem efter tre månader var jag en auktoritet inom området i Sverige. Det fanns ingen som forskade inom afrikanska språk här då.
Ämnet blev sedermera etablerat i Göteborg där han var verksam då och han har haft tre som har disputerat i afrikanska språk. Han hoppas på att skriva en bok om Afrika, liknande den om romarriket. Kanske kan det bli nästa projekt.
Under tiden hoppas Tore Janson att Romarinnor och romare ska kunna nå ut till en liten skara intresserade. För han tycker att det finns förvånande många som är intresserade av romarriket. Kanske kan vi till och med lära oss något av deras historier. Fast inte av Messalina.
Av henne kan vi inte lära oss ett dugg. Hon är nog snarare intressant som avskräckande exempel.
Så jobbar vi med nyheter