– Nådastöten kom för tre år sedan när vi slutade samarbeta med Norrköpings auktionsverk. Vi fick saker som de inte behövde, ibland hela bohag, det var väldigt bra. Sedan tappade vi hela möbelbiten, det som ger mycket pengar, säger föreningens ordförande Niklas Larsson.
Han konstaterar att konkurrensen om att sälja gamla grejer har ökat stort. För tio år sedan fanns tre fyra loppisar i stan, men nu finns en mängd fasta plus tillfälliga sommarloppisar och bakluckeloppisar. Dessutom inser allt fler att det finns pengar att göra på hemmets ratade prylar, som man lättvindigt kan annonsera ut i olika kanaler.
– När det gick bra kanske vi fick in 100 000–200 000 om året till föreningen. Nu säljer vi mest kaffekoppar och enklare grejer. Vi har alltid haft anställda, nu senast fyra personer på deltid och med lönebidrag.
Sedan förra sommaren huserar de på Östra storgatan efter att länge ha funnits på Östra kvarngatan. Men allt började i källaren på gamla Domushuset på 1980-talet.
– Det känns jättetråkigt att stänga, och det har varit en fantastisk intäktskälla tidigare. Men just nu kostar den både tid och energi från den vanliga friidrottsverksamheten.
Medan SN besöker lokalen kommer flera kunder in och beklagar stängningen, som personalen också är ledsen över. Många nya kunder har hittat till loppisen sedan den flyttade till nuvarande lokal, men intäkterna är ändå för små.
Loppisinkomsterna har tidigare gjort att föreningens medlemmar inte har behövt sälja lotter och annat som är vanligt i ungdomsverksamheter. Men det tror Niklas Larsson att de ska slippa även framöver.
– Vi hoppas på mer sponsorsamarbeten och kommer även att söka pengar från exempelvis Allmänna arvsfonden och Idrottslyftet. Sedan har vi lite idéer som vi hoppas kunna sjösätta efter årsskiftet, där exempelvis företag kan dra nytta av vår verksamhet, prova på den och även tävla.