Ansträng dig att inte vara svenne

Signaturen Fundersam undrar huruvida uttryck som viting och svenne är rasistiska eller inte och i huvudet påbörjar jag en insändare om den vardagsrasism som råder. Men när jag rannsakar mig själv, omgivningen och våra genomsvenska liv, blir det föga förvånande att svenne laddas så negativt. Om Sverige nu är så öppet och multikulturellt, varför känns då allting mer hopplöst än någonsin?

Vi bänkar oss framför tv-möbeln från Jysk och garvar åt Parlamentet, när några folkkära apor härmar politiker, som en majoritet av tittarna inte ens känner till. I köket står Rix FM på tomgång och pumpar ut 18 versioner av i stort sett samma låt. Jan Guillou och några romaner som blivit filmsuccéer står olästa i bokhyllan.
Plasmaskärmar, Vero Moda och grattis på födelsedagen via SMS. Överviktiga trakasseras och faller i tårar på bästa sändningstid. Vaniljrökelser från Ica Kvantum, Indiska, sudokukryss, stilrena tavlor med kinesiska tecken för hopp och lycka, new age-klubbar med gratis startpaket andra kulturer är skrämmmande så länge de inte kan förnedras och hängas ut i kommersiellt syfte. Och tacka Gud för charterresor där man kan lämna Sverige och samtidigt se ner på värdlandet man befinner sig i.

Doftljus, Absolut Dance och ZTV framför nyheter. Intresse saknas för vad som händer utanför den egna bekantskapskretsen. Arbetskamraterna baktalas över några latte och ett paket Level. Vi vet inte hur vi ska vårda våra relationer. Kärlek och empati har gett vika för en genomträngande cynism vi tycks trivas med.
Trots detta ser vi oss gärna som några fulländade övermänniskor, när allt i själva verket förvandlats till en utdragen västerländsk zombieparad så själlöst och ihåligt att det gör ont. Och jag hatar att vara en del av det och någonstans där inne förstår nog du också att någonting är fel.
Dags att vakna och börja leva. Ansträng dig att inte vara en svenne. Våga återspegla lite känslor. Var vidsynt och välkomnande. Värm upp landet. Peace.
Robin Famme