Äntligen en utmaning för allianspartierna

Håkan Juholts sorti från partiledarposten hos Socialdemokraterna får för allt smör i Småland inte överdrivas. Det här visar snarast hur mycket politiken handlar om debattkraft, hellre än faktiska förutsättningar. Låt oss kalla det för formkurva.
Dagens Nyheter påstår att Reinfeldt har det tungt på när han firar 2 000 dagar som regeringschef (28/3). Svenska Dagbladet har räknat propositioner och påstår att ett antal ministrar därmed är passiva (27/3). Båda påståendena kan självklart ifrågasättas, men anledningarna till att det blir så här är framför allt två:
Regeringens största parti är inte längre debattdrivande.
Oppositionens största parti säger inte ett dyft om något.
I det ljuset kan en liten formsvacka lätt tolkas som ett bråddjup.
En regering som vill framstå som ledande måste ta plats i debatten på egna premisser, inte andras. Där har Fredrik Reinfeldt och hans kollegor tappat mark på senare tid. Vissa saker, som den mycket märkliga vapenaffären med Saudiarabien, går förstås inte att påverka, men på andra fronter har det länge varit öppet även för Moderata initiativ.
Socialdemokraterna slickar sina sår, men dess bundsförvanter i samhällsdebatten ägnar kraft åt att försöka solka den samhällsbild som alliansen haft framgång med under ett antal år. Titt som tätt poppar det upp röster som försöker relativisera värdet av jobbskatteavdrag eller arbetslinje.
Enda chansen för röda och rödgröna partier att få större tolkningsföreträde är nämligen att man lyckas mala ned allianspartiernas trovärdighet i någon bärande samhällsfråga.
Äntligen får alliansen lite tuggmotstånd. Regeringen kan inte bara förlita sig på att Socialdemokraterna, när de väl tvingas till egna förslag, automatiskt ska ställa alliansen i bättre dager.
Moderaterna å sin sida kanske tycker att allianskollegorna på sistone har valt att slåss för ämnen som inte alltid följer opinionsvindarna. I gengäld har Moderaterna inte tyckt särskilt mycket på länge, om något.
Det är därför som bilden av en i stort framgångsrik regering och statsminister kan försöka vridas från ett styrande till ett avvärjande ledarskap.