Äntligen fick Lukas höja bucklan
I sex år har de kämpat ihop för att nå drömmen om ett SM-guld. I lördags blev drömmen sann inför ett fullsatt Scandinavium. Nu splittras Hammarbys succéduo Magnus Grahn/ Lukas Karlsson. Den ena slutar. Nyköpingskillen drömmer vidare.
Det smattrade fortfarande av kameror och välmenande ryggdunkar när Lukas Karlsson tog ett sista varv runt
i Scandinavium för att skriva autografer och kramas med supportrar, släkt och vänner.
Bara en dryg halvtimme tidigare hade han skjutit sju mål åt Hammarby och spelat en viktig roll till att laget tillslut slog göteborgarna Sävehof (3431) i deras egen kula.
Sävehoftränaren Rustan Lundbäck kunde bara konstatera fakta:
Vi kämpar och sliter, men vi räcker inte till. De var bättre än oss och värdiga vinnare. Men vi är stolta ändå.
Det hade de all rätt att vara. Trots att Hammarby vid ett flertal tillfällen hade tre, fyra bollars ledning så kom Sävehof tillbaka. Men Hammarby var hungrigare, aggressivare och hade något som fjolårsmästarna Sävehof saknade.
Vi vann för att vi hade en enorm lidelse efter att vinna. Lukas och jag var de enda som var med för sex år sedan när vi bestämde oss för att vi skulle ha ett passionerat spel och en lidelse när vi spelade oavsett vilket motstånd eller serie vi spelade i och det tycker jag att Lukas har inplanterat under alla år på banan och jag har försökt vid sidan om, sa Hammarbys tränare Magnus Grahn.
Lukas Karlsson visade upp just denna lidelse redan vid det första Hammarbymålet. Sävehof hade då rivstartat och tagit en 30-ledning. Då gjorde Lucky Lukas skäl för smeknamnet när han drog snabbare än sin egen skugga. Det blev starten på en upphämtning och ledning som Hammarby sedan aldrig släppte.
I andra sammanhang än liknelse med den snabbskjutande västernhjälten Lucky Luke borde man dock inte använda ordet lucky (turlig) när man pratar om Lukas Karlsson.
Det är lite så med mig och Apelgren och sådana småttingar. Vi får slita ganska hårt för allt. Det sliter en del, men samtidigt när det är match tänker man inte på det. Det är mest dagen efter om det är träning. Men i morgon är det ingen träning, säger Lukas med ett brett leende.
Han har då bara minuterna tidigare blivit omkramad av pappa Kent som var märkbart tagen av stunden.
Det är kul att kunna glädja farsan med detta, säger Lukas.
Vad kan bli större än att vara med och ta en klubb från division 1 till SM-guld på sex säsonger?
Äh, vi tar ju hem Champions League nästa år (skratt). Nej, allvarligt, det känns jättestort. Jag tycker vi vann helt rättvist och gjorde det som ett lag.
I stort sett alla presterade på topp så det var fantastiskt kul, säger Lukas Karlsson.
Känns det inte som att det är dags att dra vidare nu?
Självklart så skulle man kunna göra det. Om jag skulle vilja dra så finns det en del klubbar jag kan gå till, men jag vill gå till en klubb som har bra rykte och som är stabil. De buden har inte kommit än. Men det känns också fantastiskt att spela i Hammarby. Just nu känns det inte som om någonting kan vara bättre. Jag lider ingen nöd, säger Lukas och vandrar iväg mot ytterligare en grupp autografjägare.
Han hinner knappt fram förrän lamporna släcks i arenan. Då har det gått en och en halv timme efter det att hans Hammarby vann klubbens första SM-guld.
Göteborg lär både ha hunnit somna och vakna igen innan Lukas Karlsson med släkt och vänner lämnade stan.
Så jobbar vi med nyheter