När samhällsmagasinet Fokus presenterar sin årliga kommunranking är strukturerna välbekanta; idel välmående pendlarkommuner i topp, någon envis landsbygdskommun med tradition av småföretagande biter sig kvar och bruksorterna ligger i vanlig ordning längst ner på listan.
Den politiska slagsidan är markant. Nio av tio toppkommuner styrs av en borgerlig majoritet, nio av tio bottenkommuner är socialdemokratiska. Kommunernas skilda verkligheter har tagit fart och accelererat på några decennier. De senaste fyrtio åren har samtliga toppkommuner dubblerat sin befolkningsmängd och gått från två jämnstora politiska block till en kompakt borgerlig majoritet. I bottenkommunerna har invånarantalen i bästa fall stått helt stilla och en Greidersk socialdemokrati har styrt genom att försöka lägga förband på såren.
Olika parametrar hänger ihop. Kommuner med svaga skatteunderlag kan inte satsa tillräckliga resurser på skolan; kommuner som inte satsar tillräckliga resurser på skolan får en större andel missbrukare; kommuner med en större andel missbrukare blir mindre attraktiva för inflyttare; kommuner som blir mindre attraktiva för inflyttare får svaga skatteunderlag. Konsekvensen blir en kedja av olyckligheter som måste brytas.
Oxelösund har flera likheter med Ljusnarsberg. Däremot ger kuststadens skatteunderlag en faktiskt möjlighet att bryta kedjan. För en dag som denna vore det så enkelt för en borgerlig ledarsida att peka ut hur många felbeslut som tagits, hur mycket som gått snett, hur samtliga inflytelserika S-politiker i Oxelösund sedan 1970 borde skämmas.
Vi låter bli. Glädjande nog finns ingen mening i att fortsätta krossa fönstren på den folkhemska utopin. Vad Oxelösunds invånare behöver är allt utom fler röster som talar om för dem hur illa situationen är. Vad som behövs är att några kliver fram och vänder utvecklingen. Det finns ingen annan lösning än att bygga fler broar mellan blocken; att lägga ideologiska skillnader åt sidan och mötas som Oxelösundare.
Bilden som nu sprids i riksmedia är förödande ur alla synvinklar. Kuststaden blir en ovälkommen appendix; en plats man skrattar åt och hånar på sociala medier. Oxelösund riskerar förvandlas till ett monument över en ort som blommade på grund av stålet och för invånare som väljer att söka tröst i politikerförakt.
Vad ger en sådan kommun för självbild? Vilka framtidsvisioner signalerar dessa ständiga bottenplaceringar? Hur påverkas människan när hon är övertygad om att politikerna har förvandlat hennes egna hemort till en patetisk bortförklaring? Det räcker inte att skylla på en orättvis medierapportering och vara bättre än Ljusnarsberg. Inte på långa vägar. Inte nu, inte sedan, inte alls.
Potential finns. Bruksidentitetens fördelar kan användas på ett mer effektivt sätt. På få andra ställen sitter den individuella kämpaglöden lika djupt som på orter beroende av stora arbetsgivare; på få andra ställen knyts sociala band så hårt.
På gott och ont. Oxelösund behöver hitta kraft, för att kunna använda glöden. Fastna inte i den bekvämaste av offerroller.
Använd glöden som fortfarande brinner
Ljusnarsberg ligger i norra Västmanland. Den natursköna bergslagskommunen växte fram runt gruvan och järnverket och tillhör en av alla platser i Sverige som inte lyckats i strukturomvandlingen.När maskinerna tystnade räckte sjöarna och skogen inte till. Huspriserna sjönk och Ljusnarsberg var snart bara känt för namnet på cideretiketten. Det är kris i Kopparberg. Kommunen är den enda som är sämre att leva i än Oxelösund.
Så jobbar vi med nyheter