Applåder vinner inga val

Politiken är ett maktspel i vilket individer som vill ta sig framåt och uppåt aldrig har dragit sig för att ­manövrera ut varandra. Maktspelet är en naturlig del av den ­politiska kulturen och kommer finnas kvar så länge partierna gör så.

Övrigt2010-08-12 05:00

Men när partiledaren väl är utsedd råder lojalitet. Inte minst i folkrörelsepartier som Centerpartiet och Socialdemokraterna knyter medlemmarna näven i fickan mer än en gång innan man offentligt kritiserar sin ordförande.
Det är ingen slump att Maud Olofsson är den partiledare som har störst förtroende hos sina egna väljare och att den röda adeln, med förra statsministern Ingvar Carlsson i spetsen, gör allt för att backa upp Sahlin. I folkrörelsen tar man hand om varandra.

Omhändertagandet är både en styrka och svaghet. Styrkan är att partiledaren ges en viss frihet att föra sin politik när mandatet väl är vunnit. Nackdelen är att gräsrötternas applåder gör att ingen längre upp verkar se hur nederlaget kommer närmare.
När Mona Sahlin på söndag håller sommartal i Tantolunden i Stockholm lär hon att backas upp av en stor del av huvudstadens socialdemokrater. Avlönade, och oavlönade, partiaktiva kommer visa sitt ovillkorade stöd och ge intryck av att solen fortfarande skiner. Ingen vill tänka på att himlen har varit mörk sedan i mitten av maj.
Om någon frågat mig om valutgången för ett år sedan hade jag svarat att oppositionen får en komfortabel resa. Den svenska väljarkåren lutar åt vänster, lågkonjunkturen bet sig fast och Sveriges ordförandeskap i EU lyfte inte regeringen.
Lyftet kom inte förrän oppositionen presenterade sin rödgröna budget. Det ser ut som en tanke att 35 procent av väljarna i en ny Sifo uppger att de har störst förtroende för Moderaternas jobbpolitik, samma dag som Mona Sahlin och Thomas Östros lovar att antalet långtidsarbetslösa ska minska med 90 000 personer.
(Hur kunde ni gissa på en ny runda praktikplatser?)

Krutet är bränt. Det är drygt fem veckor kvar till valet och Sahlin har inte lyckats ta tillbaka initiativet i jobbfrågan. Det är en missräkning vilken sätter oppositionen i allmänhet, och Socialdemokraterna i synnerhet, i ett läge som man inte såg för mindre än ett år sedan.
Om jag vore en socialdemokratisk partiaktiv skulle jag antagligen ha knutit näven i fickan och gett Sahlin en rungande applåd på söndag.
När applåderna har tystnat avgör jobben valet.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om