Arbeta för staten - eller för dig själv?

Om den gemensamma välfärden ska upprätthållas kan inte kommande generationer spendera två tredjedelar av sina liv utanför arbetslivet. Förr eller senare måste politiken därför komma fram till ett val: individen eller systemet. Det är inget enkelt val. Särskilt inte för en borgerlig regering som bejakar arbetslinjen – men där i alla fall Folkpartiets och Moderaternas kärnväljare tenderar att tillhöra de befolkningskategorier som studerar längst och går i pension tidigast.
Å ena sidan är det inte hållbart att fler tjänstemän pensioneras vid sextio än vid sjuttio. Å andra sidan är det svårt att säga till någon, som har råd att låta bli, att fortsätta jobba. Individen bör arbeta för sin egen utveckling, inte för att upprätthålla välfärden. Välfärden kommer som en följd av vårt arbete.
När Finanspolitiska rådet i måndags lämnade sin nya rapport till regeringen var det således lätt att tappa bort sig i siffrorna. Rapporten slår fast att regeringen gör ett bra arbete i att bemöta lågkonjunkturen, men att de politiska insatserna inte är tillräckliga.
För att fler ska komma i arbete vill Finanspolitiska rådet att studiemedlet och pensionsåldern höjs. Förslagen är varken dramatiska eller kontroversiella.
Rent siffertekniskt ökar de incitamenten att få in, och behålla, fler personer i arbetslivet. Men vad Finanspolitiska rådet inte gör i sin rapport är att ifrågasätta om välfärdsstatens nuvarande väg är den enda vägen. Rådet kan av bekvämlighetsskäl välja att ställa sig på systemets sida. Det kan inte regeringen.
Istället för att se över vad som måste göras i syfte att upprätthålla den generella välfärden, bör regeringen våga ställa frågan vad som inte behöver göras. Att fler vill plugga längre, eller jobba kortare, är inte nödvändigtvis ett problem. Problemet uppstår när statens utgifter ökar i högre takt än intäkterna.
Lågkonjunkturen innebär därför ett ypperligt tillfälle att ifrågasätta vad som tillhör välfärdsstatens kärnuppgifter – och vad som inte gör det.
Ett råd till finansminister Anders Borg (M): börja med att behovspröva fler typer av bidrag. För individens skull, inte för systemets.