Ska var och en jobba lite längre så behöver många arbeten bli bättre. Det är en fråga om hur man jobbar, i vilken omgivning, med vilka verktyg och i vilket sammanhang. Att tro att alla arbetsplatser är strålande arbetsmiljöer är bara naivt. Lika naivt som att tro att alla kontorsjobb är bättre för hälsan än andra.
Varje enskilt arbete har sina utmaningar, risker och arbetsmiljöproblem. Den som har möjlighet att påverka sin egen nära arbetsmiljö och arbetssituation har större chanser att må bra även vid tung arbetsbörda.
I ett långsiktigt perspektiv är en arbetsplats med hög frisknärvaro, det vill säga få sjukdagar, en attraktiv arbetsplats. Jobbet är förstås inte allt. Vi får inte glömma att privatlivet spelar stor roll för hur en människa mår och utvecklas på jobbet. Men jämfört med industrisamhället är färre jobb i dag monotont mekaniska. Det löpande bandet är inte inne, mer än som träningsredskap på gym. Framtiden ser ut att ställa allt högre krav på kompetens, flexibilitet och utvecklingsförmåga.
Arbetsmiljölagen är redan i dag en stark lagstiftning. Med den kan man åstadkomma mycket och den ställer ganska tuffa krav på arbetsgivare. Svenska politiker har under lång tid haft höga ambitioner på det området.
Ändå pekar Ulf Kristersson på att just offentlig sektor, skattefinansierad och som under lång tid var monopolstyrd verksamhet, är det område där arbetsmiljöproblemen är som störst i det moderna arbetslivet (DN 19/10).
Under decennier har politiker bannat industrins arbetsgivare för hårda, osäkra arbetsmiljöer medan de själva sett mellan fingrarna med den politikerstyrda sektorn. Kanske är det så att den här frågan också har ett könsperspektiv, att mäns arbetsplatser stod i fokus, kvinnors kom vid sidan om.
Tre av fyra svenskar i arbetsför ålder tror sig kunna jobba framtill 65, dagens pensionsålder. I dag arbetar färre än varannan 64-åring (DN 18/10). Höjd pensionsålder kommer inte innebära att alla kommer att, kan eller behöver jobba till 67 år, men det betyder att var och en jobbar lite längre i snitt. Det är den genomgripande samhällseffekt som reformen handlar om att nå upp till.