Utnämningen av 29-årige Olov Zakrisson var nödvändig om Socialdemokraterna i Oxelösund över huvud taget skulle ha förtroende i sitt arbete med att ta fram en framtidvision åt kommunen.
När Benita Vikström avviserade sin avgång började spekulationerna kring vem av vård- och omsorgsnämndens ordförande Sören Carlsson, och utbildningsnämndens dito Britta Bergström, som låg bäst till för att ta över kuststadens mörkröda stafettpinne. Men Socialdemokraterna i Oxelösund var tillräckligt kloka för att inse att ingen av dem har tillräckligt förtroende hos befolkningen. Carlsson och Bergström är för nära förknippade med mandatperiodens verksamhetsmässiga och ekonomiska misslyckanden.
Favorittippade Sören Carlsson har visat en oförmåga att tänka utanför sin politiska standardpärm, genom att konsekvent motsätta sig all förnyelse inom omsorgen.
Den som gör anspråk på att leda Oxelösunds utveckling mot att bli en attraktivare kommun för barnfamiljer att arbeta och bo i, behöver ha fler personliga egenskaper än rätt partinål i kavajslaget.
Bilden av fackpampen är inte Oxelösunds bild av framtiden.
Den osäkerhetsfaktor som finns runt Olov Zakrisson rör främst hans orutin. Det hör inte till vanligheterna att partier som dominerat en kommun lyfter in, en för allmänheten okänd ersättare i kommunstyrelsen, till kandidatplatsen som kommunstyrelsens ordförande.
I arbetarekommunens uttalade stöd för Zakrisson märks alltså Socialdemokraternas förtroendekris i Oxelösund.
Miljöpartiets högljudda, hårt arbetande Gunnar Söderberg har fått beröm för sitt engagemang i bandyfrågan och det lokala Allianssamarbetet går till val med en förtroendeingivande ledare i Dag Bergentoft (M).
Någon säker valseger för Socialdemokraternas och Vänsterpartiets skattehöjande koalition kan Olov Zakrisson därför inte räkna med. Men Socialdemokraternas möjligheter att förlänga sitt rekordlånga maktinnehav i kuststaden är större i vår än i vintras.