Idén som Waidelich kommer med är inte ny. Senast för några veckor sedan presenterade Centerpartiet ett liknande förslag, där bidraget skrivs ner sjuttio öre för varje ny intjänad krona. Idag minskar bidraget med lika mycket som man får in. Eftersom ett arbete ofta innebär nya utgifter, såsom transporten till och från jobbet, riskerar den som får ett deltidsjobb till och med att gå minus. Först när inkomsterna överstiger den översta bidragsgränsen blir det lönsamt att arbeta.
En förändring behövs.
Därmed inte sagt att de förslag som lagts leder till fler arbeten. Få människor lever frivilligt på bidrag. Grundproblemet med långvarigt bidragsberoende är i grunden en integrationsfråga. Två av tre som uppbär ekonomiskt stöd under längre tid är utrikes födda. Vissa saknar grundläggande utbildning från hemlandet och har därför svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Andra är vältubildade men möter en arbetsmarknad som diskriminerar.
Ingen av dem hjälps av förändrade bidragsregler.
Med största sannolikhet kommer något slags förslag likväl att läggas fram och röstas igenom. När både Alliansen och Socialdemokraterna är med på båten lär debatten begränsa sig till detaljerna.
Resultatet blir inte fler jobb, men är ändå en välkommen signal från politikerna. Den som ger sig ut och arbetar ska få uppskattning för sitt slit genom mera pengar på kontot.
Även om den signalen kan vara viktig får vi hoppas att förslaget dröjer. I det begränsade reformutrymmet, där partierna tvingas prioritera mellan många angelägna åtgärder, kan signalpolitik inte få utkonkurrera förslag som leder till faktiska jobb.
Regeringen borde arbeta fram ett ordentligt och utarbetat förslag för att göra det mer lönsamt att gå från socialbidrag till arbete. Men låt det sedan ligga i byrålådan till ekonomins kvarnar återigen snurrar på helvarv.