Arbetslösheten på mammas gata
Ungdomsarbetslösheten ser olika ut i olika delar av landet. Sörmlands län är hårt drabbat. I länet går snart tio procent av de unga mellan 18 och 24 år utan en sysselsättning. Än värre är dock situationen i norra Sveriges glesbygdskommuner, i vilka nära hälften av tjugoåringarna är arbets- och sysslolösa. Deras ljusnande framtid blev väldigt, väldigt mörk.
Studerar man kommunerna som ligger sämst till är det lätt att se ett mönster. Nästan samtliga har ett namn vilket slutar med dal, fors eller hammar. När bruket inte längre kan vara en garant för ett första jobb möter bruksortens unga vuxenlivet med bidrag och obetalda räkningar.
Den som inte får jobb på sin hemort bör i alla fall ta en funderare på om det är rätt ort att bygga sin framtid på. Frågan är bara vart en arbetslös tjugotvåring ska flytta. I mindre samhällen finns billiga lägenheter men begränsat med jobb. I storstäderna är läget motsatt. Arbets- och bostadsmarknadens Moment 22 drabbar, ironiskt nog, tjugotvååringarna.
Bakom ungdomsarbetslösheten döljer sig alltså en bild av ett Sverige som i och med lågkonjunkturen kan vara på väg att glida isär: dels geografiskt, dels demografiskt. Om inte en alltför lång framtid lär en ung vuxen i Stockholm ha mer gemensamt med en jämnårig i London än i Ljusdal. Tonåringen i Ljusdal har i sin tur helt andra förutsättningar än sina föräldrar.
Byggandet av fler billiga lägenheter i storstadsregionerna kommer inte att bryta den utvecklingen. Begränsat utrymme leder till begränsat byggande. Där spelar det ingen roll om regeringen är röd eller blå. Dessutom är det viktigt att komma ihåg att alla inte har något intresse av att trängas i en tunnelbana.
Viktigare än att uppmana alla unga vuxna att flytta till storstäderna är således att hjälpa dem, eller ge dem förutsättningar att hjälpa sig själva, hemma på mammas gata. I det arbetet har lokala politiker ett större ansvar än Alliansregeringens insatser mot lågkonjunkturen.
Hur kommunerna, som under högkonjunkturer inte klarat av att få in sina ungdomar i studie- eller arbetsliv, ska vända utvecklingen är svårt att se. Det finns ingen universallösning. Lokala förutsättningar kräver lokala lösningar. Men goda råd behöver inte vara dyra. Det är hög tid för civilsamhället att erbjuda alternativ till det allt djupare, längre och yngre bidragsberoendet.
Lars Pettersson
Så jobbar vi med nyheter