På söndag är det alltså första advent, en av årets kanske mysigaste helger – om man är lagd åt det hållet vill säga.
I och med första advent inleds racet mot jul. Nu ska stakarna på plats, lussebullar av saffran och mager kesella ska bakas, helst ska gardinerna bytas och lägenheten/huset ska svabbas med ajax och såpa. Våra bostäder ska fyllas med dofter, tindrande ljus och längtan om den heliga julen. Eller?
Jag vet inte när det började gå utför. Men mitt intresse för jul svalnar allt mer för varje år som går. Visst – jag fixar gärna små julaktiga saker. Förra året tillverkade jag exempelvis egna mossbollar som jag trädde på några rätt snygga pinnar som sonen släpat hem. Blev så pass nöjd med resultatet att mossbollarna fick stå kvar i vardagsrumsfönstret tills efter midsommar – då en vänlig kompis påpekade att de kanske såg lite ledsna ut.
När jag i torsdags skulle inventera eventuella stakar och julstjärnor i förrådet insåg jag på att det saknades en julstjärna på fot. Sen kom jag på var den var, nämligen kvar sedan förra julen i ett av våra sovrumsfönster.
Jag vet inte om det här ett bra eller dåligt beteende.
Jag minns de där magiska lådorna som min mamma plockade fram till advent när jag själv var liten. Juldukarna var omsorgsfullt manglade och upprullade på pappersrullar. Adventsljusstaken fylldes med vitmossa som jag fick dekorera med små flugsvampar av trä. Lådan med änglar och tomtar fick man däremot inte röra förrän dan före dopparedagen.
En del av mig vill att mina barn ska uppleva samma längtan och pirr, men jag vet inte riktigt hur jag ska skapa den där julkänslan längre. Jag har helt enkelt tappat min julidentitet. Kanske för att allt är så lättillgängligt numera. Ta exempelvis ny musik. Förr gick man omkring och längtade efter favoritartistens nya album i månader. Men med streamingtjänster som Spotify kan man i dag lyssna på det där albumet redan före releasen. Samma med resor. Sugen på att åka till Spanien i helgen. Gört! Med lågprisflygen är det numera billigare att åka en weekend till Alicante än att ta tåget till Stockholm. Och det kanske är precis det man borde göra. Dra alltså. Eller så gör jag ett nytt försök att mysa till det inför advent. De där cupcakesen med saffranstryffel på sidan här intill verkar ju magiskt goda.