Samhällsproblem! dundrar röster med förankring inom idrotten.
Arenaproblem! menar andra som anser att idrottens problem också bör vara idrottens kostnader.
Elitidrotten existerar inte fristående från samhället i övrigt. Publiken återspeglar ett socialt sammanhang, en samhällelig omgivning. Kopplingarna mellan bråkiga fotbollsfarsor på ungdomsturneringar och unga män som slåss på elitmatchernas läktare finns där. Matcher och klubbar blir det skal under vilket våldsamhet och aggression kommer till uttryck.
Nostalgikern skildrar gärna elitklubbarna som förlängda gräsrotsrörelser, men den moderna elitidrotten är business – strictly business. Den som säljer sin produkt bäst har de främsta förutsättningarna att nå framgång. Spelare och ledare är anställda. Verksamheten finansieras till stor del av sponsorer, måna om sina varumärken, och av intäkter från lukrativa tv-avtal.
Publiken behöver i dag inte ens ta sig till arenan för att se matcherna. Därför kan klubbarna också vara noga med vilka kunder de släpper in.
Alla vill tjäna pengar, men ingen vill ta räkningen för bråken. Samhället kan bistå med ordningsregler och lagar, men klubbarna måste freda sina miljöer. Elitidrott är en affärsidé som behöver bära sina kostnader.
Hellre än att elitklubbar och politiker ska fortsätta att skicka Svarte Petter tur och retur till varandra, bör arenavåldet betraktas ur ett kundperspektiv. Alla som går på fotboll eller ishockey för att njuta av av den sportsliga utbudet bör vara högre prioriterade kunder än de som muckar gräl med motståndarfans eller attackerar funktionärer.
Då finns det två vägar att välja mellan. Det ena är att öka kontrollerna, kroppsvisitera alla på ståplats eller samtliga besökare. Det blir säkrare men mer integritetskränkande för den stora, skötsamma delen av publiken. Som på en flygplats, där även den halvdruckna Ramlösan eller Mer-paketet med sugrör obönhörligen konfiskeras.
Det andra alternativet är att höja biljettpriserna så pass att majoriteten av de individer som främst är där för att bråka, väljer bort den kostnaden. Detta har varit en framgångsfaktor på andra håll i Europa när klubbar har lyckats ta itu med läktarvåld och stökighet. Allt har ett pris.
Höjda biljettpriser leder möjligen till lägre publiksiffror i början – och det är inte enbart huliganer som försvinner, men sannolikt ger det färre bråk på arenorna.
Svarte Petter åker någon annanstans.
Arenaidrotten måste vårda sina kunder
Svarte Petter är det kort i leken som ingen vill ha. För arenaidrotter som fotboll och ishockey är Svarte Petter en huligan.Återigen har en läktarskandal drabbat herrfotbollens allsvenska. Återigen har en match fått avbrytas på grund av bråk. Återigen pekas fingrar åt alla håll, men ingen inblandad har mod nog att peka på sig själv.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!