Arktis är till stora delar ett omfattande istäcke. Men det som ligger under is och vatten är guld värt. Det är därför som USA:s utrikesminister John Kerry med lätta steg söker sig till Kiruna.
Under två dagar ska Arktiska rådet mötas. Kerry ska dessutom sitta med Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov i ett mer enskilt samtal. Storpolitik samt globala ekonomi- och miljöfrågor flockas vid samma bord i ett forum med begränsad beslutsmakt.
Arktis är mer än is och vatten. Det är livsmiljöer där människor lever av och med naturens resurser. Detta är ingen ödemark som går att hägna av med en tillträde förbjudet-skylt. Den politiska kraften måste läggas på ett hållbart brukande av vad denna kalla nord har att erbjuda.
Miljöorganisationen Greenpeace, som vill få observatörsstatus i rådet, anser att Sverige under sitt tvååriga ordförandeskap har gjort för lite för att stoppa oljeborrningar i regionen. Samtidigt berömmer Världsnaturfonden, som har observatörsstatus, samarbetet med ordförandelandet. Världsnaturfonden lyfter fram behovet av fler åtgärder för att minska miljö- och klimatpåverkande utsläpp samt att skydda biologisk mångfald.
Tillsammans med sina miljöministerkollegor gorde Lena Ek (C) viktiga framsteg på det området vid ett möte i februari. Som av en händelse markerade norska UD kort därefter att landet inte ens tänker diskutera en minskad oljeutvinning (SvD 11/3). Utrikesminister Carl Bildt har sannolikt rätt i att ett totalförbud mot oljeutvinning i regionen är omöjligt att nå (Newsmill 2/5). Oljeproducenterna är i majoritet och rådet måste vara helt överens för att ta beslut.
Det hindrar inte Bildt och Ek från att pressa på hårt för så höga skyddskrav som möjligt för i dag orörda miljöer. I bebodda och brukade Arktisområden måste hållbarhetsfrågorna också ta större plats, alltifrån sophantering och återvinning till utsläppsbegränsningar och säkerhetskrav på industriell verksamhet. En växande fartygstrafik längs en isfri nordostpassage kommer exempelvis inte att gå obemärkt förbi. Ett samarbetsavtal om gemensamma insatser vid oljekatastrofer ligger redan på bordet i Kiruna.
Hänsyn till miljö och klimat behöver få ett tydligare inflytande på utvecklingen. Naturresurserna må vara guld värda, men behovet är inte akut. Arktiska rådet borde kunna samsas kring principen hellre hållbart hanterat än fö rött och förbrukat.