Vid sidan av Gustav Fridolin lär partiets ekonomisk-politiska talesperson Mikaela Valtersson ta plats. Därmed följer MP sitt tidigare beprövade språkrörsmönster; en man och en kvinna, en yngre och en äldre, en vänster och en höger. Och lösningen att sväva bortom de traditionella blockgränserna har hittills gynnat Miljöpartiet.
I fredagens opinionsundersökning från Synovate är MP tillbaka på samma höga siffror partiet hade innan det rödgröna samarbetet. Medan den röda kräftgången är värre än någonsin – Socialdemokraterna sjunker likt en sjunkbomb och får rekordlåga 26,6 procent, Vänsterpartiet tvingas nöja sig med 5,1 – ser Miljöpartiet ut att ha kurerat sig från valsmällen.
MP får 10,3 procent, vilket är en ökning med 3,1 procentenheter, från valresultatet. Nyheten att Fridolin, med allra största förmodan, blir den som leder de grönas idéutveckling inför valet 2014, lär inte minska partiets chanser att etablera sig runt tioprocentsstrecket.
Likt en tonårsidol kommer Gustav Fridolin smälta förstagångsväljares hjärtan.
Men någon enkel resa har Fridolin inte framför sig. Mitt i mandatperioden är det ofarligt att fungera som en fri kraft i politikens mittfält; att plocka det bästa från respektive block, utan att identifiera sin politik som höger eller vänster. När valtemperaturen stiger inför tvillingvalen 2014, kommer väljarna att kräva besked om vilket block Miljöpartiet tillhör.
Årets erfarenheter talar sitt tydliga språk; väljarna straffade MP för samarbetet med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Det är den vanligaste bortförklaringen hos S – men faktum är att Miljöpartiets väljare inte heller var imponerade av Lars Ohly. En bärkraft i Miljöpartiets idéarv är en grön, icke-socialistisk grundsyn. I grund och botten är MP ett tillväxtkritiskt, borgerligt alternativ.
Det är även bland dessa väljargrupper som gröna partier ute i Europa vinner nya sympatisörer. Synen på tillväxten är väsensskild mellan socialdemokratiska gräsrötter och gröna aktivister. Den naturliga utvecklingen av opinionstrenden bör således vara att dra Miljöpartiet i en frihetlig riktning.
Valtersson har redan visat att hon är beredd att göra så, genom samarbetet med Alliansen i utredningen om arbetskraftsinvandring. Hur Gustav Fridolin ställer sig till en sådan ”högersväng” lär i all väsentlighet avgöra Miljöpartiets närmaste framtid.