Atlasbrottare räds inget motstånd
Större, starkare men inte alltid bättre. Det bevisade Anton Lundström och Oskar Nielsen i helgen i sin första tävling utomlands. Oskar tog silver i 73-kilosklassen och Anton ett brons i 83.
Ändå var ungdomstävlingen i Holland, som lockat 650 deltagare från 16 nationer, inte så lätt att glömma. Speciellt inte för Oskar.
För en kort stund hade han nämligen vunnit finalmötet mot den betydligt tyngre bulgaren Husein Hyusein. Domarna hade till och med lyft hans arm i luften.
Men när jag skulle gå och tacka de bulgariska ledarna hade de sprungit fram till presidenten och börjat protestera. De var precis galna, säger Oskar.
Efter mycket dividerande fick också sedan bulgaren guldet, detta trots att två av tre mattdomare ansett att Oskar vunnit matchen. Presidenten tyckte att Huseins kontringsattack skulle räknas trots att matchtiden enligt alla andra gått ut.
Det här är vanligt i öststaterna. Det går till exempel ald-rig att vinna en jämn match mot en bulgar i Bulgarien, säger Oskar besviket.
Till en början var han besviken över förlusten eftersom han vunnit sina andra tre matcher Mesut Alpasian, Frankrike (höftsving och fall), Piotr Makowski, Polen (krysstag fall) och Pawlik Dawid, Polen (20-seger) men med lite betänketid är han trots allt nöjd med silvermedaljen.
Det är aldrig kul att förlora, speciellt inte på det sättet som jag gjorde, men det var många som var både starkare och större än mig så jag är nöjd, säger 14-åringen.
Snabbaste fallsegern kunde han i varje fall gotta sig åt. Sex sekunder tog det för honom att få ned Mesut Alpasian.
Man känner lite på motståndet och när man märker att man kan göra vad som helst så vill man göra det schysst. Jag brukar inte lyfta eller kasta då. Det kan bara skada. Men när jag lade ned honom hamnade han ändå på rygg så det gick fort.
Anton Lundström, 15 år, gick ifrån mattan med två vunna och två förlorade matcher. Helgen började med en förlust mot göteborgaren Harald san Pedro Olsson (krysstag), fortsatte med vinst mot tysken Fabian Renz (nacksving), förlust mot klassegraren Roland Toth (fall) och vinst i bronsmötet med Julian Bulgria, Holland (fall).
Nacksving är något av min specialitet, säger Anton, som under turneringen hade problem med sin rygg.
Det är en muskel som kommit i kläm så ryggen blir lite sned, berättar han. Jag fick det på en tävling för tre veckor sedan. Men nu har jag varit hos en naprapat och kiropraktor för att räta ut den.
Äventyret
i Holland var nytt på många sätt för killarna trots att det inte var den första tävlingen med internationellt motstånd.
Det var väldigt rökigt inne
i lokalen. Det var som en dimma, säger Anton. Och publiken var vild. Som under en fotbollsmatch.
Ja de skrek och viftade med flaggor, fyller Oskar på med. Men att ha publik som hejar på är bara positivt. Då vill man ta lite extra.
Hur är det då att möta mycket större brottare, som Nyköpingsbrottarna fick göra. Invägning skedde dagen före tävlingsstarten och de flesta brottarna hann lägga på sig ett antal kilo innan matcherna. Men biffiga motståndare var inget som avskräckte Anton och Oskar.
Man ger bara allt, säger Anton.
Det är bara att mosa honom, säger Oskar.
Så jobbar vi med nyheter