Att byta siffermål skapar inga nya jobb

Vi står sannolikt på toppen av en mycket stark högkonjunktur och enligt siffrorna borde det gå går det ganska bra för Sverige. Men det går inte bra för den miljon som fortfarande står utanför arbetsmarknaden. Det borde vara brist på arbetskraft, mitt i boomande högkonjunktur. Det antyder strukturproblem på arbetsmarknaden. Den starka tillväxten har inte gett jobb i den utsträckning som går att förvänta om hindren för att anställa vore få.
Vad de splittrade vänsterpartierna har presterat under mandatperioden är dyra och ineffektiva satsningar på arbetsmarknadsåtgärder. Ändå når socialdemokraterna inte sitt prestigefyllda siffermål om fyra procents öppen arbetslöshet. Utomstående bedömare är eniga om detta. Därför försöker s-strategerna flytta uppmärksamheten från missen med arbetslösheten till den så kallade sysselsättningen. Lite märkligt kan tyckas, eftersom ett annat av socialdemokraternas stora misslyckanden de senaste fyra åren är att sysselsättningsmålet på 80 procent till 2004 klart bommades.

Sysselsättningen brukar vara hög i slutet av sommaren, på grund av alla sommarjobb och semestervikarier, men den faller när skolorna börjar igen och folk återvänder från semestern. Med 79,9 procent sysselsatta i juli alla som jobbar minst en timme i veckan räknas in slår man på stora PR-trumman. Statsministern talar om att nå 80 procent senare i höst, vilket märk väl inte går att kontrollera före valdagen. Konjunkturinstitutet och andra bedömare är betydligt mer skeptiska och spår att siffrorna kommer att sjunka i stället. Men siffermål är bara teoretiska konstruktioner och säger inget om hur många av dem som räknas som sysselsatta egentligen skulle vilja jobba mer. Ta dem som jobbar en timme i veckan och räknas som sysselsatta, exempelvis. Sysselsatt? Ja. Självförsörjande? Knappast.
Mer intressant att diskutera är varför en miljon människor står utanför arbetsmarknaden när konjunkturen är på topp, trots att siffrorna hårddopats med dyra åtgärdspaket. Denna frågeställning är vad den borgerliga alliansen fokuserar hela sin gemensamma politik på.

Politikens mål kan aldrig vara att nå statistiska mål som gör sig vackra i tryck. Politikens mål måste vara att underlätta för att jobb skapas, att eliminera de hinder på arbetsmarknaden som får arbetsgivare att avstå eller tveka inför nyanställning och expansion. Sverige behöver en regering som vågar ta besluten som inspirerar arbetsgivare att våga växa och anställa.