Den stereotypa dansken är en frodig och levnadsglad figur. Smörrebröd till frukost och wienerbröd till förmiddagsfikat. De danska politikerna är inte lika glada i sina landsmäns levnadsvanor. Förrförra året infördes en omfattande fettskatt och inför årsskiftet 2013 var det tänkt att en sockerskatt skulle sjösättas. Även i Sverige har liknande förslag höjts i debatten.
Den danska sockerskatten har i veckan stoppats. Socker finns i många livsmedel, från äpplen till kaffebröd. När skatten skulle gå från idé till verklighet visade det sig därför vara en administrativ mardröm som hade krävt analys av tiotusentals produkter. Gott så. Vad folk väljer att äta tillhör inte politikens uppgifter.
Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund har sedan sitt almedalstal 2009 talat om att politiken måste ha gränser. Människor lever trots allt inte för att optimera hälsostatistiken eller förbättra statsbudgeten. Politiska mål måste därför vägas mot människors rätt få att leva sina egna liv. Den bakelse som folkhälsoinstitutet betraktar som onyttig kan av någon annan betraktas som livskvalité.
Det är ett val som måste respekteras.
Enbart en minoritet av svenskarna har en övervikt som är hälsofarlig eller direkt onyttig. Straffskatter drabbar därför främst de som tar en extra kaka till kaffet eller unnar sig en påse godis på fredagskvällen.
Att äta onyttigt är redan i dag en ekonomisk förlust. I en vanlig livsmedelsbutik säljs bananer, morötter och apelsiner för under 20 kronor kilot medan lösgodis och chips ligger närmare 80. Att doppa chips, istället för morot, i dippen är ur ekonomisk synvinkel vansinne. Att öka prisskillnaden lite till lär inte ge någon större effekt.
Det är inte bara plånboken som styr våra inköp.