"Att plocka ett blåbär är så självskrivet"

Hans Johnsson är pensionären som vägrar slå sig till ro. I stället driver han ett eget företag som förmedlar utbildning och specialutrustning till organisationer som hjälper till att undanröja landminor i krigshärjade länder i tredje världen. För honom är det ett sätt att stå mänskligheten till tjänst.

Övrigt2014-02-03 08:25

I vardagsrummet samsas citron, banan- och apelsinträd. Och i köket står ett olivträd som fått komma in för vintern. Trädgården, fjällvandring, flugfiske och att plocka svamp och bär i skogen ligger Hans varmt om hjärtat. Men det ligger även i hans natur att resa och träffa människor.

– Både min fru och jag älskar att resa. På sommaren tycker jag att det är så fint att sitta i solskenet under oliven och drömma mig iväg till Medelhavet.

Hans har i vardags- och i yrkeslivet som försäljare för industrier hela tiden haft förmånen att resa. Det är just kärleken till att upptäcka nya marker som drivet honom att vilja undanröja minor så att andra människor ska ha samma möjlighet att röra sig fritt. Resandet har givit honom ett brett kontaktnät. Och när kunder eller vänner besöker Sverige blir kultur- och naturskillnader extra tydliga berättar han.

– När man får chans att prata om sin omgivning då tycker man att det är rätt så bra att vara svensk, säger han och berättar om när han hade några amerikanare på besök.

– När vi gick i skogen så frågade de: "Where are all the park rangers?" Jag svarade att här gäller allemansrätten nu ska vi plocka blåbär. Då sa de: "Får vi göra det? För oss är det liksom självskrivet att gå ut och plocka ett blåbär. Men för dem var det en höjdare, minns han och skrattar.

Det är på ålderns höst som han har insett hur lyckligt lottad han är.

– När man börjar bli gammal tänker man på hur lyckligt lottad man är i livet. Sedan tänker man på hur det ser ut i andra länder där de inte kan gå i naturen, inte gå till skolan, inte hämta vatten därför att det kan ligga en mina där. Vi är så bortskämda. Vi behöver aldrig fundera på sådant.

Hans jobb är att vara en mellanhand mellan leverantörer och organisationer och förmedla specialutrustning så som bombsäkerhetsdräkter, minröjningsmaskiner och övningsminor. I snart tre år har han drivit företaget som kommit att bli ett heltidsarbete.

– Tidskillnaden gör att jag kan få samtal från kunder mitt i natten. Man jobbar dygnet runt när det behövs. Men när man tycker det är roligt är det värt det. Annars skulle jag kunna vara pensionär och sitta här och peta näsan. Men så länge jag är frisk och orkar då vill jag göra det här. Jag tycker det känns bra.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om