Ena stunden predikar Miljöpartiet ett nej till nya vägar och kräver högljutt en minskad bilism, alltså färre bilar på vägarna. I nästa andetag påstår partiet att det är ett stort misslyckande för regeringen att Saab läggs ned och att företaget hade behövt ”en långsiktig ägare” (DN 18/12).
Om inte språkröret Peter Eriksson menar att det ”nya” Saab ska göra annat än att sälja bilar – eller att bilen bara ska vara utsmyckning i garaget, så frontalkolliderar det med partiets politiska budskap om privatbilismen. Det är klart att inte Peter Eriksson ska jubla över förlorade arbetstillfällen eller att en fordonsindustriell klassiker går i graven. Men han och partiet borde åtminstone vara trogna sina politiska slutsatser: fler bussar, färre bilar.
Att säga att staten ska satsa mer pengar på att klara en bilfabrik som med MP-politiken måste sälja betydligt färre fordon än tidigare, blir övermaga.
Miljöpartiet tror nämligen bara att en mindre del av utsläppsminskningarna kan komma från nya bränslen. Resten måste komma från minskad biltrafik – och ökad kollektivtrafik med järnväg och buss. Det går att ha respekt för den slutsatsen, men den innebär också att Miljöpartiet säger att Sverige och världen måste ha färre bilar i framtiden. Därför blir populismen i Saabfallet en rävsax runt fotleden.
När regeringen sade ja till Förbifart Stockholm, sade MP nej eftersom nya vägar gynnar bilismen. När regeringen sade nej till att äga en hotad fordonsfabrik, sade MP att regeringen borde lägga mer skattemedel på fordonsfabrikens framtid.
Det kallas opposition. Ständig opposition.
Miljöpartiet befinner sig i en medial smekmånad. Den känslan går inte de granskande medierna förbi. Granskningen blir – till en början – lite lättare, lite ytligare.
Men vindar vänder titt som tätt. En bris i ryggen kan snabbt bli till storm i ansiktet – och den ljuva smekmånaden är borta med vinden.
Att skrota bilen och behålla den
Miljöpartiet njuter av en opinionsmässig medvind, mycket till följd av smarta positioneringsval i viktiga symbolfrågor. Det är en del av en grön våg bland dem som har gångavstånd till tunnelbana och välutbyggd urban kollektivtrafik.Men det förklarar inte hur MP kan komma undan seriös granskning ifråga om partiets bilpolitik. För den krockar med sig själv.
Så jobbar vi med nyheter