Att vara Kock-Tina något för hårdkokta

Matlagning har blivit på modet. Bokhandlarna svämmar över av kokböcker och i tv-rutan syns nästan var dag en kock som ivrigt försöker visa sina färdigheter. Budskapet är att avancerad kokkonst inte längre är en nisch endast tillägnad några få alla kan bli mästerkockar. S.N.U.S har testat om den tesen verkligen stämmer.

Övrigt2004-09-30 10:51
Få saker väcker en sådan beundran och avundsjuka som personer som behärskar den ädla matlagningskonsten. Att kunna bjuda flickvännen/pojkvännen på en lyxig trerättersmiddag är en garanterad
succé som man kan leva på länge. Men hur svårt är det då att laga lyxkäk?
Det ser ju onekligen väldigt lätt ut på TV då Kock-Tina (Tina Nordström) joxar ihop ingredienserna i sitt välutrustade kök samtidigt som hon ler mot kamerorna och säger något klämkäckt på skånska. Om hon stöter på några problem kan hon ju faktiskt alltid säga att för att spara lite tid har vi förberett detta moment.
För att ta reda på hur lätt/svårt det är, fick jag i uppdrag att tillaga två rätter ur Kock-Tinas kokböcker Plom- monspäckad fläskkarré med ingefärsgrönsaker och Citronmarängpaj med vaniljsås. Här följer en kort sammanfattning om hur det gick.

Steg 1: Inköpet. Efter att ha irrat runt bland varuhyllorna i nästan en timme hade jag fått tag på allt jag behövde utom en burk vattenkastanjer. Redan i handlingsfasen beslöt jag mig också för att inte ta mig vatten över huvudet så jag köpte färdig vaniljsås och smördeg. Man får inte vara dum... Jag blev dessutom återigen påmind om hur dyrt det är med mat. 200 kronor gick det på och då saknade jag som sagt vattenkastanjerna.

Steg 2: Matlagningen. Trots vissa förenklande åtgärder tog själva matlagningen nästan tre timmar. Att tajma in i vilken ordning man ska gå till väga med två rätter samtidigt var riktigt svårt. Hanteringen av ägg kom att vålla störst problem. Att separera gulan från vitan är svårt bara det och när man dessutom måste hålla koll så att äggen inte koagulerar vid uppvärmning var det liksom upplagt för att misslyckas.
Att maräng tar lång tid att vispa visste jag sedan innan men att jag skulle behöva skaka i takt med en elvisp i 40 minuter för att få den någorlunda fast var mer än jag visste.

Steg 3: Uppläggning och provsmakning. Att uppläggningen på tallriken spelar stor roll är jag beredd att hålla med om. Att äta med ögonen är nästan lika viktigt som att äta med munnen.
Med undantag av lite brända grönsaker och att marängen inte blev så vidare fyllig (Tina måste ha fuskat) måste jag medge att rätterna såg hyfsat aptitliga ut. Döm själva!
Smaken var det heller inget fel på. Med vitlök- och citronsmak i munnen kunde jag slutligen konstatera att det är möjligt att göra lyxkäk även
för en jag-har-sålt-min-själ-till-nudeldjävulen-person som jag. Fast man får som sagt vara förberedd på att misslyckas och att det tar sin lilla tid.

Fotnot: Recepten har hämtats ur Tina och Tinas mat av Tina Nordström, Natur och kultur/ LT:s förlag.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om