Avfall från Studsvik

!Greenpeace försök att stoppa frakten av kärnbränsle från Studsvik till engelska Sellafield ser ut att misslyckas. Organisationen har dock fått uppmärksamhet för frågan och återigen visat att transport av kärnkraftens avfall är och förblir en kontroversiell och riskfylld verksamhet. Och det är också en illustration av den långa avfallsräkningen för kärnenergin och varför detta inte inte ska förväxlas med förnyelsebara energikällor.
Men sett som enstaka lösning på ett 40-årigt problem, med en särskild typ av kärnbränsle som inte används i dagens reaktorer, är åtgärden med en tur och retur-resa till Sellafield kontroversiell men trots allt rimlig. Vi hade en intressant diskussion på debattplats här i SN i mitten av augusti i just detta ämne (SN 11/8, 14/8 samt 22/8).
Med all respekt för Greenpeace argument är det i slutänden inte så lätt att vara upprörd över Strålskyddsinstitutets resonemang. Kärnbränslet från forskningsreaktorn R1 på Studsvik behöver upparbetas och motsvarande mängd radioaktivt material ska därefter i retur till Sverige. Här sker sedan slutförvaret. Det går naturligtvis att argumentera för att eftersom det inte är exakt samma material så är det inte ett regelrätt återtagande av gamla atomsopor. Men fortsatt förvaring av kärnbränslet, utan resa till Sellafield, är också förenat med risker.

Däremot kan denna händelse inte tillåtas att etablera praxis. Därför är det så viktigt med distinktionen mellan forskningsbränslet från R1 och det som används i svenska reaktorer i dag. Anläggningar i Storbritannien, Sellafield är i sig både omstritt och kritiserat ur säkerhetssynpunkt, kan raskt bytas till motsvarande i fattiga utvecklingsländer som inte har råd att säga nej till kärnavfall på enkel biljett.
Regeringen och miljöminister Andreas Carlgren (c) kan i ett enstaka fall två sina händer och hänvisa till Strålskyddsinstitutet, men där går gränsen. Genom att transporten genomförs är den faktiskt indirekt sanktionerad av regeringen.
Lagen är entydig. Sverige ska ta hand om sitt eget radioaktiva avfall. Att skeppa runt dödligt skräp är inte acceptabelt av såväl miljömässiga som säkerhetspolitiska skäl.
Den aktuella transporten från Studsvik får utgöra undantaget som bekräftar regeln.