Avgörandets stund närmar sig för Nordirland

På onsdagen överlämnade den brittiske premiärministern Tony Blair och hans irländska kollega Bertie Ahern ett utkast till fredsplan för Nordirland. Det är ett för freden synnerligen viktigt dokument. Nu återstår den stora utmaningen, att få parterna på Nordirland med på vagnen.
Sedan den mest framstående protestantiske politikern, David Trimble, avgick som försteminister i protest mot att avväpningen av den Irländska republikanska armén (IRA) gick för långsamt så har den gröna öns norra del plågats av våldsamheter och oroligheter. Dessutom pågår just nu det intensivaste skedet av den protestantiska marschsäsongen. Marscher som brukar präglas av motsättningar mellan protestanter och katoliker.
Den fredsuppgörelse som träffades under påsken 1998, och renderade att Trimble och katolikernas John Hume fick Nobels fredspris, är i rejäl gungning. Blairs och Aherns fredsplan är avgörande viktig för att få fredsprocessen på rätt spår. Risken är annars stor att vi får se en snabb upptrappning av våldet. Ett våld som slår hårt mot både protestanter och katoliker.
Tiden för att träffa en uppgörelse är knapp. Innan den 12 augusti måste resultat frambringas. Annars måste den brittiska regeringen antingen utlysa nyval eller upphäva det nordirländska självstyret. Ett upphävande av självstyret får, även om många protestanter önskar det, inte ske. Det skulle vara ett oerhört steg tillbaka. Ett nyval riskerar å sin sida att bli en folkomröstning om fredsprocessen. Det absolut bästa vore om Blairs och Aherns plan kunde leda protestanter och katoliker i rätt riktning. I riktning mot en varaktig fred. De utestående problemen från fredsuppgörelsen 1998 måste lösas. Problemen handlar om IRA:s avväpning, reformering av polisväsendet samt minskningen av brittiska styrkor på Nordirland. Hittills har mycket lite gjorts på dessa områden.
Det finns ingen anledning att göra sig några illusioner om att det är lätt att skapa en varaktig lösning för situationen på Nordirland. Djupt rotad osämja botas inte på kort tid. Kraften i fredsprocessen får dock inte förloras till de grupper som motsätter sig varje steg mot fred. Detta vare sig de är protestanter som vägrar se lättnader i den brittiska överhögheten eller om de är katoliker som drömmer om en snabb och villkorslös förening med Irland.