Framförallt Irakkriget har kommit att bilda skola för hur media kan användas av stridande parter: bilden av den fallande Saddam-statyn och bilderna av förödmjukade irakiska fångar i Abu Ghraib-fängelset känner alla igen.
Den sida vars bild av skeendet dominerar när medierapporteringen börjar, tenderar att vinna formuleringsmakten. Det var ingen slump att den israeliska specialstyrkans bilder av bordningen av Ship to Gaza-konvojen hann nå världens nyhetsstationer i god tid innan aktivisterna flögs hem.
När riksdagsledamoten Mehmet Kaplan (MP) landade på Arlanda under tisdagskvällen möttes han förvisso av ett stort antal journalister. Kaplan berättade om vad han varit med om – men utifrån vad allmänheten redan har fått se. Han poängterade att aktivisterna på hans båt var civila. Och för varje gång en aktivist påpekar sin fredliga mission ökar misstanken om att vapen fanns ombord.
Det blir lite som när lögnaren säger att hon slutat ljuga.
I veckan har propagandans effekter – och bristen på kritiskt tänkande – synts hos en lång rad svenska politiker. Blockaden av Gaza har på ett osunt sätt polariserat den svenska politiken. Vänsterpartiets Lars Ohly, som vid fler än ett tillfälle har deltagit i demonstrationer i vilka Hizbollahflaggor har förekommit, anklagar hela staten Israel för att vara ”satans mördare”.
Moderata ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman är minst lika uppskruvad och beskriver Ship to Gaza som ”en krigsprovokation förklädd till välgörenhet”. I vanlig ordning är våra politiker inte sena med att ta ställning i Gazakonflikten. Betydligt färre verkar på allvar sympatisera med civilbefolkningen. På båda sidor av blockaden.
I kritiska situationer måste inflytelserika politiker hålla sina huvud kallare, än att de väljer att se vad deras övertygelse vill se. Partipolitiska företrädare har ett ansvar att lyfta sin retorik över propagandan och föra en konstruktiv dialog i syfte att hjälpa dem som lider mest.
I stället går avgrundsvänstern och bombhögern sida vid sida rakt in i propagandafällan.
Avgrundsvänster och bombhöger i armkrok
När blodsutgjutelsen är över behöver den som anklagas för övervåld vinna propagandakriget. Det är inget nytt fenomen. Begreppet kommer av latinets fortplanta ”propagare” och användes i syfte att sprida ut religiösa och politiska budskap redan under Romarriket.Inte heller i den moderna krigföringen finns något ädelt med propagandan. Rätt och slätt handlar fortplantningen om att bestämma vilken mediebild som kommer att skriva historien.
Så jobbar vi med nyheter