Där är politiken en fråga om att få makt och kunna utöva makt. Då gäller det att välja sina fiender noga, och söka minsta gemensamma nämnare i lägen där möjligheten att nå resultat uppstår.
Ur det perspektivet är nya Moderater inget som skrämmer moderna Miljöpartister. Det var alltså inget skrik ur ensamhetens enslighet som den avgående ekonomisk-politiska talespersonen Mikaela Valtersson stod för när hon i en debattartikel argumenterade för att hennes parti måste pröva potentialen i samarbete åt höger. Det bekräftas nu av en undersökning som Dagens Samhälle (30/2011) har gjort bland bland MP-topparna i kommun- och regionpolitiken.
På ett decennium har Moderaterna format en fyllig framgångstrend. Resan från fiaskovalet 2002 till en position som ett av de två stora partierna i svensk politik, är anmärkningsvärd – och den har kommit till ett politiskt pris av fotförflyttningar. Miljöpartiet har på motsvarande sätt tonat ned sin tillväxtkritik och skogsmulle-profil – och fått stegvis betalt för det i opinionen.
Politiska opinionsframgångar är endast tillfälligt värmande så länge man inte får makt att göra något av det. Det var detta som en gång drev fram enigheten inom Allians för Sverige. Att vara största eller nästa största icke-socialistiska parti är föga tröst om makten blir kvar i socialisternas händer. I takt med att bilden av Socialdemokraterna som statsbärande parti därefter har suddats ut, har också den politiska scenen under 2000-talet successivt möblerats om. Miljöpartiet letar efter sin plats.
I slutänden är det en position vid maktens bord som räknas. Det verkar båda partierna på M ha förstått. De längtar väl inte direkt efter att få omfamna varandra, men blir det som det blir så...
Målet är alltså inte makt till varje pris, bara till varje överkomligt pris. Politikens partnerskap är och förblir tillfälliga eftersom partierna också är konkurrenter. Verkliga vänner blir man aldrig, bara mer eller mindre goda samarbetspartners.
Det vi betraktar är Miljöpartiets stegvisa skilsmässa från det rödgröna. Partiet är inte längre i ett fast förhållande med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Det är komplicerat.
Olof Jonmyren
Båda börjar på M som i makt
Tre av fyra ledande Miljöpartiföreträdare i kommuner och landsting kan tänka sig att regera ihop med Moderaterna. Bilden av den stora fienden har bleknat. Ett nytt politiskt landskap tar form.Det sägs att Miljöpartiets väljare lutar något åt vänster, men i den vardagliga politiken är det andra perspektiv som gäller.
Så jobbar vi med nyheter