Folkpartiets Göran Benedicks påpekar i sin blogg att det är en grundläggande förändring av fördelningen mellan majoritet och opposition som nu sker. Den rödgröna majoriteten tillskansar sig mer arvoden på oppositionens – såväl som skattebetalarnas – bekostnad. Men i valet var ytterst jämnt mellan blocken.
Det borde mana till eftertanke.
Utifrån är det uppenbart att utökningen av arvoderade poster är riktad till Miljöpartiet, som satt med vågmästarens makt efter valet. De nya posterna är en delbetalning i uppgörelsen. Men det är också en signal om att man inte riktigt litar på varandra inom det rödgröna.
För de mindre partierna i Gnesta minskas partistödet och gruppledararvodena försvinner. Att oppositionen behöver så mycket mindre när majoriteten behöver så mycket mer för att kunna styra, är ett ihåligt argument.
Hanteringen är ett problem för nya kommunalrådet Johan Rocklind (S). Gång på gång har han talat om vikten av att kunna bygga breda överenskommelser och sina ambitioner att utöva ett lyssnande, respekterande ledarskap.
En viktig faktor i lokalpolitiken är att visa att man ser poängen med att rollerna kunde vara omvända. I politiken är minnet långt, svinhugg går igen och tas igen i den sekund det är möjligt att göra så.
Långsiktigt gör detta både Miljöpartiet och Socialdemokraterna mer skada än nytta. De har skapat ett onödigt bråk, som garanterat kommer att färga politiken de kommande åren. Ingen vänder andra kinden till om man misstror den andra.