Det afghanska samhället är i ett så pass illa skick att ett tillbakadragande av de internationella säkerhetsfrämjande trupperna skulle lämna den lilla struktur som finns öppen för att plundras och förstöras av härjande talibaner och andra banditer.
Biståndsorganisationerna skulle återigen tvingas titta på medan landet föröds, medan flickor som har fått börja skolan i stället stängs in i hemmen igen. Talibanerna har fått råda förr och erfarenheterna skrämmer, inte bara ur ett säkerhetspolitiskt utan även ur ett humanitärt perspektiv. ÖB Sverker Göransson skriver i en debattartikel i DN att den svenska insatsen i Afghanistan måste samordnas så att det militära uppdraget och de civila samverkar och drar nytta av varandra.
Svenska Afghanistan-kommitténs ordförande Torbjörn Pettersson bekräftar att den militära närvaron behövs för att motverka inbördeskrig. Han anser dock att den civila andelen av stödet är för liten. Argumentationen om vem som får störst del av kakan måste dock vara underordnad det som man vill åstadkomma. Insatsen är riskfylld. Svenska soldater riskerar sina liv i fredens och samhällsbyggnadens tjänst.
Men det är också mycket som står på spel. Afghanistan har en central position i den internationella narkotikahandeln. Där produceras stora mängder av det opium som i olika former förstör människors liv över hela världen – och göder organiserad brottslighet. I Afghanistan har situationen länge varit så kaotisk att det har varit en plats där terrorgrupper har kunnat ha baser och träningsläger ostörda under många år. Om terrorister tillsammans med islamistiska talibaner får dominera Afghanistan, kommer situationen i grannlandet och kärnvapenmakten Pakistan att försvåras. Det skulle kunna tända en lunta för en kärnvapenkatastrof som världen inte sett maken till.
Talibanerna, som står för en religiöst baserad förtryckarstat, är ingalunda besegrade. De verkar få kraft och resurser via vapensmuggling och andra former av dolt stöd från bundsförvanter i utlandet. Mycket talar för att situationen i Afghanistan blir värre innan den blir bättre, skriver ÖB. Att då kräva att de svenska trupperna och andra ska lämna detta område åt sitt öde, är mer än magstarkt.
Med militärt stöd kommer det civila biståndet till bättre nytta än utan.
Både bataljon och bistånd
Ekonomiskt stöd för att stärka samhällsstruktur – eller ökad militär insats som värnar ordningen och håller banditer borta? För den svenska insatsen i Afghanistans del är svaret: ja tack, båda delarna.
Så jobbar vi med nyheter