Socialdemokraternas Thomas Bodströms omfattande frånvaro från riksdagshuset när det ska tryckas på röstknapparna, har varit på tapeten i TV4:s Kalla fakta. Där anklagas den före detta justitieministern för att skolka från röstningen för att tjäna extra som advokat. Enligt programmet har Bodström ägnat sig åt yrkesverksamhet som advokat vid åtminstone tio tillfällen när han skulle ha tryckt på röstknappen i plenisalen.
Advokat Thomas Bodström är inte ensam om att missa många omröstningar. Och han tycker att programmet är ute och cyklar. Han anser sig vara aktiv som ledamot på så många andra sätt och vid så många andra tillfällen, att hans frånvaro måste betraktas som en marginell fråga. Socialdemokraternas gruppledare Sven-Erik Österberg tycker att en Thomas Bodström kan ha lite friare tyglar. Underförstått för att han är en tillgång för partiet på andra sätt. Ett parti behöver sina ”kändisar”. Precis som KD behöver sin Peter Althin, Centern sin Solveig Ternström och så vidare. Men alla får ingen personlig gräddfil. Det vore alltså lätt att banna deckarförfattare Thomas Bodström och hans partiledare Mona Sahlin, som också missat en mängd omröstningar i kammaren. Men det är väljarnas beslut.
Något vi borde fundera lika mycket på är vad som är fel på riksdagen när tunga ledamöter av församlingen tycker att det kvittar om man är där eller inte. Thomas Bodströms närvaro skulle inte ha förändrat något beslut i sig. Alla röstar efter partilinjen, få vågar gå emot sina egna. Partipiskan är välbekant inom Socialdemokratin.
Men den här mandatperioden har vi sett den vina även bland Allianspartierna, särskilt i samvetsfrågorna som ställer maktens behov mot medborgarens integritet.
Om vi på allvar vill att omröstningarna i riksdagen ska vara av skarpt intresse så ofta som möjligt, behöver uppdraget vara betydligt mer fokuserat på personens eget ansvar, inte partiets. Ett personval utan spärrar skulle stärka det rent personliga ansvaret inför väljarna. Men än så länge har inte de som kryssats in vågat utmana i svåra frågor.
Man kan också fundera över möjligheten med personliga valkretsar. Då räcker det inte med att stå trea på en valsedel för att nå riksdagen.
Den som inte vinner en ren personvalsduell kommer inte in. Men detta vore dock en stor förändring av hur vi utser folkvalda – och det skulle föra oss närmare ett rent tvåpartisystem, som i Alliansen mot Koalitionen.