“Revolutionary Road” utspelar sig i efterkrigstidens USA. Ekonomin växer, samhället är välorganiserat och pendeltågen fylls av manliga familjeförsörjare. Kvinnorna lämnas kvar i förorten och könssegregationen är tydlig. Miljön är på alla sätt och vis småborgerlig.
Det händer mycket på ett halvsekel. Den amerikanska villaförorten, ska inte jämföras med vår svenska välfärdsstat. Däremot finns likheter mellan fiktionens “Revolutionary Road” och verklighetens Nyköping, Nacka eller Norrtälje. Om Frank och April Wheeler levt i 2010-talets Sverige, hade familjen varit en av Mälardalens alla pendlare.
De hade röstat på nya Moderaterna.
Nya Moderaterna lever i symbios med den strävsamma medelklassen; man delar vardagsproblem, när samma drömmar. Det är en dröm som förnyare inom Kristdemokraterna lyckades sätta fingret på med hjälp av orden frihet, familj, flit och företagsamhet.
Kristdemokraternas syn på borgerliga värden ligger nära de nya moderaternas. Centerpartiet är mer skeptiskt till breda samhällsprojekt, Folkpartiet prioriterar den enskilda individen framför kollektivet familjen.
Mycket av pyttepartiernas opinionsläge kan alltså förklaras med att Moderaternas tolkning av borgerligheten har blivit Alliansens. Och för att vinna makten var Moderaternas ompositionering nödvändig.
Den svenska väljarbasen har aldrig röstat på systemskiften. Titeln “Revolutionary Road” är ingen tillfällighet. Medelklassen gör aldrig revolution, medelklassen har gräsmattor som måste klippas. Just därför är gräsklippning numera uppgraderad till skattepolitik.
Problemet med den pragmatiska borgerligheten är dock att idéutvecklingen förr, eller senare, upphör. Fredrik Reinfeldt har redan fått drag av Frank Wheeler. Kugghjulen rullar utan att någon vet åt vilket håll. Ytterligare en mandatperiod framåt lär nya Moderaterna inte längre kunna svara på varför man regerar. Det var exakt vad som hände Socialdemokraterna.
Borgerligheten måste alltså vara bredare än nya Moderaterna. För att kunna fortsätta utveckla Sverige har borgerliga debattörer, från konservativa till nyliberaler, ett ansvar för att föra debatten framåt. Om inte Alliansen tar på sig ett sådant ansvar kommer den, likt familjen Wheeler, att gå under bakom fördragna gardiner.