Bakom maskerna i klass SA2B

Tekniken är både tacksam och vansklig, vilket Olssons bok också bekräftar. Å ena sidan får hon möjlighet att göra ett antal kortporträtt, koncentrerade mininoveller utan transportsträckor. Å andra sidan måste läsaren stå ut med att byta spår och börja om just när de olika personerna börjat bli lite bekanta.
Innanför pannbenet på eleverna i SA2B finns osäkerhet, bekräftelsebehov, ensamhet, ilska och frustration och mycket annat. Alla visar sig ha mycket mer inom sig än vad både omgivningen och de själva tror. I en skolklass är det så lätt att reduceras till en enda egenskap, att tilldelas en roll och sedan tvingas fortsätta spela och finslipa den.
Längtan efter att slippa ut ur den lilla världen och den egna självfixeringen går igen i flera av novellerna, bland annat den om innetjejen Nellies oväntade möte med den hårda verkligheten i tunnelbanan, en novell som också hör till de bästa.
En annan text som imponerar är den om Pär, vars sinne för exakthet gör andra människor förvirrade. Hur ska man kunna förstå andra när orden säger ett och kroppsspråket ett annat? För enkelhetens skull svarar Pär ja på frågan om han är helt störd, fast han kanske egentligen bara är lite störd.
I vissa fall förstärker monologerna varandra, men den effekten kunde ha varit mer framträdande. Nu förblir nyfikenheten inför de inbördes relationerna till största delen ostillad.