Segregation är inget nytt. I alla tider har folk med samma bakgrund, utbildningsnivå och inkomstläge valt att tränga ihop sig med varandra. Inte ens i en internationell smältdegel som New York, bor folk med olika livsförutsättningar vägg i vägg. Staden är i allra högsta grad skiftad; men tillhör alla. New York är inte någons mer än någon annans.
Problemen med segregation uppstår när känslan, att staden inte är min på samma villkor, sprider sig bland den mest utsatta delen av befolkningen. Det är då ghetton växer fram. Det är då gängvärderingar sprids likt ringar på vattnet. Denna negativa spiral är tydlig på flera håll runt om i Sverige. Och jag kommer att tänka på hur SR valde att vinkla boendesegregationen, när SN berättar om hur Nyköpings hyreshusområden är på väg att få så kallad grannsamverkan (SN 16/5).
När segregation diskuteras kommer gräddhyllorna alltid i fokus; välmående områden pekas ut som huvudproblemen, för att journalistiken alltid kan sparka uppåt. Ingen verkar fundera över varför marknaden anser att högst ordinära hus på en särskild adress är värda fyra, åtta eller tolv miljoner. Anledningen till husens värden är områdenas upplevda känsla av trygghet. Inga bostadsområden har så höga murar, så synliga vaktbolagsskyltar, så många grannar som tillsammans samverkar mot brott, som villagatorna i minst behov av skydd. Men i ivern att förlöjliga människor, som väljer att bo i trygghetens bastioner, glömmer undersökningar likt SR:s bort den andra sidan av staden. Man ignorerar att medicinen för att bryta otryggheten i betydligt mer utsatta bostadsområden varken är fler billiga hyresrätter, eller färre ”utförsäljningar” av ”allmännyttan”.
Medicinen – för att komma till rätta med otryggheten i socioekonominskt prövade områden, som varken är mer eller mindre segregerade än sina motsatser – är att öka känslan av delaktighet.Det är när känslan av delaktighet försvinner som ett område, eller en hel stad, börjar förslummas. Det är när bostadsområdens invånare börjar respektera sin boendemiljö, som individen slutar att klottra i sin grannes trappuppgång.
Den processen har inget med gräddhyllans taxerade inkomst att göra.