I skuggan av dokumentens träffsäkra oneliners visar Wikileaks att världen kan stå inför en ny diplomatisk era. Information är makt. När inte ens diplomatin är skyddad, lär den ta ny form. USA:s diplomatiska förbindelser är stukade för lång tid framöver.
Läckorna från Wikileaks leder sannolikt fram till ett samhälle med ytterligare övervakning; ytterligare registrering. Alla makthavare gör vad man kan för att behålla makten. Alltid.
Därför försvarar sig den fria världens politiker mot Wikileaks genom att misstänkliggöra Julian Assange. Men ryktesspridningen om Wikileaks, och relationerna mellan USA och Sverige, blir mer och mer uppseendeväckande för varje avslöjande. Det utan att lägga värdering i våldtäktsanklagelserna mot privatpersonen Assange.
Uppgifterna om att UD och justitiedepartementet föreslagit ett informellt samarbete med USA bör skaka regeringen. Att lämna ut information om egna medborgare till främmande makt är oerhört känsligt. Statens primära uppgift är att garantera rätten till skydd; rätten till skydd mot en främmande makt.
Medborgarnas rätt till skydd utgör grunden för statens våldsmonopol. Stämmer Wikileaks uppgifter, att den svenska förvaltningen tagit initiativ till en informell samarbetsform, för att gå runt själva riksdagen, är vår gemensamma demokrati kränkt. Regeringen bör redogöra för vad man har, eller inte har, känt till.
Ingen ska tro att Sverige är förskonat från islamism. Att USA kartlägger svenska muslimska samfund i kriget mot terrorismen är inte förvånande. Vad som är förvånande är blotta misstanken att Sverige inte garanterar alla medborgare samma rättigheter.
Den är inte värdig ett öppet samhälle.
Vänsterpartiet gör rätt som förslår en sanningskommission. Inte minst för medborgare, som känner sig oskyldigt sammankopplade med terrorism, måste riksdagen gå till botten med Wikileaks uppgifter.
Det är varken Julian Assange, eller den amerikanska underrättelsetjänsten, som är mest graverande i Sveriges egna Wikigate. Det är en förvaltning, som ger sken av att glatt vifta på svansen när husse ropar. Och som påminner mer om en knähund än kennelns tuffaste.