Bara kungen är högre
Han ser sig som demokratins högste beskyddare. Har landets näst högsta position, mellan kungen och statsministern. Som ny talman ska Nyköpingsbon och riksdagspolitikern Per Westerberg synas men inte längre höras. Frågan är hur han nu ska hinna få tid till att dra iväg på sin båge.
Jag har flyttat ned en bit längs korridoren bara, säger han skönt tillbakalutad i en av de två mindre låga fåtöljerna som finns i soffgruppen.
Och eftersom han hade förste vice talman på sitt visitkort tidigare kan han egentligen det mesta. Men det var hektiskt när SN träffade honom i torsdags, med en regering som ska ut och en som ska in.
Per Westerberg är strikt och rasande korrekt i sin framtoning. Han är rätt entonig, men han trycker på vissa ord hela tiden så där lagom utlagt. Det är helt enkelt lite så man förväntar sig att folket i maktens korridorer ska vara.
Därför är det ganska befriande när han plötsligt använder ordet taggade. Ledamöterna i kammaren kommer att vara mer vältaggade om det blir som han vill, mer direktsänd tv-debatt från kammaren.
Ett ord som hämtat från fotbollens värld. Han ser också hela det politiska arbetet som ett lagspel där folk ska passa ihop.
Och partiet måste gå före.
Så därför var det var aldrig aktuellt att säga nej till talmanspositionen.
Hårt arbetande (jag är arbetsnarkoman). Grymt rutinerad (ingen rikspolitiker har arbetat så länge i maktens korridorer som han). Defensiv innermittfältare, där har ni Westerberg position på en fotbollsplan. Trygga pass, inget direkt överraskande. Inga våghalsiga dribblingar. Han ger lojalt understöd där det behövs.
Men absolut skulle man ge honom kaptensbindeln eftersom han skulle snacka bort vilken domare som helst. Ingen kan regelverk som han. Det står klart efter ett kort samtal med honom även fast det i dessa sammanhang handlar vår viktigaste politiska instans och inte om offside eller tröjdragning.
Nu har han ju lämnat planen. Som talman ska han inte aktivt delta i debatten. Även om det egentligen inte finns så många skrivna regler för hur en talman ska agera.
Jag uppfattade exempelvis Birgitta Dahl som en mer politisk talman, säger han.
Det är inte lätt att bryta igenom Per Westerbergs strikta fasad på 40 minuters tid. Det blir lätt bara politikern Per Westerberg som man intervjuar. Inte människan Per Westerberg som egentligen är tanken. Själv tycker han dock att den offentliga Per och den private Per skiljer sig väldigt lite åt.
Men att han är en vältalare har nog alla redan förstått.
Industriförbundet menade en gång att både jag och Göran Persson hade drag av frikyrkopastorer.
Per bara ler när jag frågar om han tog det som en komplimang eller som något negativt.
Jag är engagerad i det jag gör, konstaterar han bara.
Ändå är det något motsägelsefullt i detta eftersom han är uppvuxen med läsproblem.
Vi har haft dyslexi i släkten Men jag har arbetat bort nästan allt.
Manus är något han gärna klarar sig utan.
Jag kommer ihåg stolpar.
Att det finns ovanligt många megabite i det Westerbergska minnet är helt klart.
De nya statsråden vill han gärna ska bli mer kända. Han passar nämligen på ett ge en känga till den avgående regeringen. Per menar att många av statsråden varit alldeles för osynliga i debatten. Han vill att de nya statsråden alltid ska försvara sina beslut i kammaren.
Det egna kändisskapet tonar han dock ned.
Tar jag bara av mig glasögonen är det ingen som känner igen mig.
Man kan ju undra vad det är som driver honom att jobba. För egentligen har han det så gott ställt att han inte behöver det. Ofta publiceras listor över riksdagsmännens inkomster och förmögenheter. Där brukar alltid Per hamna i topp.
Stort samhällsengagemang, säger han kort.
Pappa Charles Westerberg var faktiskt också kommunalpolitiker, så lite i hans fotspår har han gått. Pappan gjorde sig en förmögenhet inom företagsvärlden i Nyköping och tutade i sina tre söner:
Man ska banne mig arbeta. Och det man tjänar ska man investera inte spendera, ler Per.
Man ska använda tiden. Inte låta tiden bara rinna iväg, fortsätter han.
Så har han levt. Någon glassare tycks han inte vara.
Jag lever på min lön.
Talmannen tjänar 121 000 kronor i månaden.
Det är egentligen när intervjun är över som de sista snabbt förtvivlat utkastade frågorna ger något av den privata Per. Som att han gillar båtar, både motorbåtar och segelbåtar.
Men framför allt när den käraste ägodelen kommer på tal.
Det måste vara min MC.
Per visar sig äga en Moto Guzzi.
Hur ofta åker du på den?
Alldeles för sällan.
Har du någon favoritsträcka?
Det ska vara små asfalterade vägar.
Tar du hustrun på bönpallen då?
Nej, jag åker själv. Vill inte utsätta fler än mig själv för sådana faror.
Lite dribbler kanske han är trots allt.
Så jobbar vi med nyheter