Landstinget är politiskt styrt, men det är inte den politiska ledningen som bestämmer vilken diagnos som kan ställas eller vilken medicinering som behövs för en enskild patient. De anställda är inte partiknutna. Stora delar av verksamheten pågår mer eller mindre oberoende av färgen på den politiska majoriteten.
I våras varnade Moderaterna i Sörmland för en ökad partipolitisering av landstingets officiella kommunikation. Moderaterna lade fram en rapport som hävdade att majoriteten använde sig så mycket av de oberoende kommunikationsresurserna att det var frågan om otillbörligt partistöd.
Detta är ingalunda någon ny fråga. Majoriteter brukar kasta mer eller mindre lystna blickar på de icke-partipolitiska kommunikationsresurserna med andan att "landstinget – det är ju vi".
Med den uppslitande arvodesaffären i närminne är detta en grundläggande förtroendefråga. Det avsätts redan stora resurser för politisk kommunikation, med politiska sekreterare och arvoderade politiker.
Tydliga gränser mellan partipolitik och landstingsinformation är avgörande, inte bara för förtroendet hos medborgarna, utan också för att anställda utan partibok ska känna sig hemma på jobbet.
Det fanns goda skäl att se över rågångarna mellan partipolitiken och den partipolitiskt oberoende informationsavdelningen. Därför var det bra att den styrande S+MP+FP-majoriteten i våras gick Moderaternas, Centerpartiets och Kristdemokraternas krav till mötes och sade ja till en översyn av kommunikationspolicyn.
Informationsavdelningen måste kunna utföra sina uppdrag utan att lägga en partipolitisk överrock på all kommunikation. Gränsdragningarna ska inte minst landstingsdirektören hålla stenhårt på. Ett problem är att det bara finns en tillförordnad högsta chef. Det är mer än ett år sedan den förra direktören fick gå.
När så den nya policyn skulle klubbas i tisdags var oppositionen fortfarande missnöjd – även den nya skrivningen var öppen för tolkning. Det slutade med en kompromiss där kommunikationsavdelningen enbart ska befatta sig med politikens fattade beslut. Övrig politisk kommunikation får politikerna stå för själva.
Låt oss hoppas att detta håller måttet. Ingen vinner på att den nu namnändrade kommunikationsavdelningen tvingas vara majoritetens politiska språkrör.
Det är inte rätt mot de anställda. Det är inte rätt mot medborgarna.