Bassam Hamid gjorde inte många tavlor i år

Tränarduon i Vagnhärads SK, Peter Jansson och Tommy Ulfsberg, vet förvånandsvärt lite om årets hetaste spelare i division 4.
Han bor och arbetar i Södertälje så man ser honom bara på träningarna, säger Tommy. Det blir ingen tid över att umgås.
Omdömen som lyhörd, gott hjärta, lyssnar vill Tommy dock gärna ge Bassim.
På planen är betyget från Peter Jansson en liten fältherre.
Lite tvärtom alltså från privatlivet?
Det kan man säga. Han är också mycket teknisk och spelintelligent.
30-åringen jobbar som montör på Scania i Södertälje och det är där Södermanlands Nyheter tillslut får tag i honom.
Det trodde jag inte, säger Bassam om att just han skulle få utmärkelsen.
Sedan börjar han framhålla sina lagkamrater.
Ante (Anders Jansson vår anm.) har hjälpt till att kliva ner när jag gått för högt upp på planen. Lasse (Lasse Bjelkmark vår anm.) är en mycket bra spelare och Tage (Tage Nyhus vår anm.) likaså.

Någon person som skryter med sina framgångar är han definitivt inte. Inte förrän i slutet av vårt samtal kommer det till exempel fram att han gjort sex år i det irakiska landslaget innan han var tvungen att fly från hemlandet med sin tvillingbror Gassam.
Det var 1994 och bröderna var 22 år.
Det var svårt att lämna landet, men det var något vi var tvungna att göra. Problemen skulle fortsätta och det fanns ingen framtid där, säger han. Jag tror inte ens att vi kan flytta hem igen även efter ett krig. Det måste gå några år i varje fall.
Kvar i Irak lämnade han sina föräldrar.
Vi träffades igen för första gången förra året. I Syrien. Vi kan ju aldrig åka hem mer. Och det kändes lite konstigt. Mamma och pappa har ju blivit äldre, de var vithårig nu. Vi skulle behöva bo nära dem så att vi kunde hjälpa dem.
Bassam och Gassam bor numera tillsammans i en lägenhet i Södertälje. Till en början bodde dock Bassam ensam i Västerås, där han även spelade fotboll för Västerås SK och IFK Västerås (division 1 och 2).
Sen drog jag på mig en fotledsskada och opererade mig. Efter det ville jag satsa på något annat, och när min bror sa att jag skulle flytta till honom i Södertälje gjorde jag det, säger Bassam.

Efter två helt spelfria år var det sedan Bruno Nyström som lockade honom tillbaka till fotbollen 1999 och till Gnesta FF.
Han sa kom och spela och ha roligt så jag gjorde det, berättar Bassam som säger att han gärna lyssnar på vad andra säger och för det mesta följer råden också.
När Bruno sedan bytte klubb till Vagnhärads SK förra året följde han med. Varför?
Bruno är en bra person, säger han enkelt.
Årets höjdpunkt verkar ha varit de två derbymatcherna mot tidigare hemmaklubben Gnesta FF.
Jag gjorde tre mål mot dem. Det kändes bra. Björn (Ewertsson vår anm.) har också spelat för dem och han tyckte också att det var kul.
Vilken klubb det blir till nästa säsong har han inte riktigt bestämt sig. Återkom om en månad. Då kanske jag är lite sugen att spela fotboll igen, säger han.
Det är jobbet som går före i dagsläget.
Tvillingbrodern Gassam spelar i Assyriska i division 1 sedan sju säsonger, men det är inget för Bassam.
Nej jag hinner inte med det. Dessutom börjar jag bli för gammal, säger han.
Bröderna har dock spelat tillsammans tidigare. Dels i landslaget Irak var en hårsmån från att ta sig till USA-VM 1994. De slutade tvåa i sin grupp dels i Air Force Club som spelade i den högsta ligan.
Ja det har med militären att göra. Vi fick göra tre år vanlig militärtjänst, sedan fick vi gå över till klubblaget. Men hade vi hamnat i krig hade vi inte fått spela längre.
För gammal för att börja satsa på fotbollen igen, men inte för gammal för att lära sig nya saker.
Nej jag har lärt mig att åka skidor. Det var lite jobbigt i början med balansen och så, för jag hade aldrig gjort det tidigare, men nu längtar jag till snön.