Bat blev lämnad i sitt gamla hemland
Efter fyra år av misshandel, kränkningar och till sist lämnad i ett land jag inte hade varit i på sex år så kan jag numera se på livet som relativt roligt, säger Bat, en Nyköpingskille som inte alltid har haft det lätt.
När Bat kom till Sverige första gången var han nio år. Fram till dess hade han levt i ett land långt härifrån. Han kunde varken tala, skriva eller läsa på svenska, och han kände inte ens sin egen mamma som hade bott i Sverige sedan Bat var riktigt liten.
Bat berättar att det inte var lätt för honom och hans mamma att återförenas, och att hans mamma började slå honom. I andra sammanhang hade Bat däremot inga problem. Redan första dagen i skolan fick han kompisar.
När jag frågar Bat varför hans mammas nya man inte ingrep när Bat blev misshandlad, så svarar han att mannen inte vågade. Men relationen mellan Bat och hans svenska låtsaspappa var ändå bra, tycker Bat.
Fyra år senare upphörde misshandeln, men det Bat inte visste var att hans mamma planerade att lämna honom i landet där Bat är född.
En sommar ett par år senare åkte Bat och hans mamma på semester till Bats gamla hemland. Redan tre dagar senare, mitt i natten, begav sig mamman iväg hem till Sverige
utan Bat, som bodde hos släktingar.
Jag förstod ganska fort att hon hade åkt, jag hade faktiskt en känsla av att något sådant skulle kunna hända redan på flyget. Men man tror förstås inte att ens egen mamma ska lämna en, säger Bat.
Det gick dagar, veckor och månader innan Bat äntligen kunde resa hem till Nyköping igen. Det var många människors gemensamma ansträngningar som gjorde det möjligt för honom att komma tillbaka till Sverige. Men framför allt var det tack vare en kompis till Bat som ordnade ett tillfälligt boende för honom.
Känslan jag hade när jag landade går omöjligt att beskriva, säger Bat, som blev hämtad på flygplatsen av sin tillfälliga familj och kompisen som hade hjälpt till. Då hade det gått fyra månader sedan hans mamma hade övergivit honom.
Bat tror inte att han hade kunnat återvända till Sverige utan allt stöd från sin kompis. Nu bor han i ett familjehem. Han trivs bra, och säger att han tror att hans nya syskon tycker om honom.
När jag slutligen frågar honom om han skulle ta chansen att bo hos sin biologiska mamma igen så svarar han att hur mycket dumt hon än gjorde så kommer hon alltid vara hans mamma. Bat kliar sig på armen, tittar på klockan och avslutar sedan:
Men jag har det bra som det är nu.
Fotnot: Bat heter egentligen något annat.
Så jobbar vi med nyheter