Det har gått fyra år sedan Johan Glans gästade Culturum senast, då med showen "World tour of Skandinavien" där han utgick från vardagsträsket som småbarnförälder och vad det för med sig. I samband med den turnén blev Johan Glans föremål för en diskussion i Filip Hammar och Fredrik Wikingssons podcast "Filip och Fredrik" där Filip Hammar hävdade att Johan Glans aldrig kan bli fem plus, som en av kvällstidningarna gett honom i betyg efter premiären på Cirkus i Stockholm. För att få fem plus måste man leverera ett historiskt framträdande, snudd på historiskt och det måste skava lite. Men Johan Glans vilar på ett fundament av normalitet, därför kan han inte bli fem plus, menade duon i podcasten. Den gången var jag benägen att hålla med dem.
Men på fyra år hinner världen förändras en hel del. Ord som polarisering, näthat, filterbubblor eller äggkonton, förekom knappt i svenska språket. Den allmänna debatten var inte lika upphaussad och världen framstod som lite mindre galen, som jag minns det i alla fall. I en lite snällare värld kanske det är svårare för en så hyvens kille som Johan Glans att sticka ut. Men den här kvällen är det just normaliteten är Johan Glans stora trumfkort.
Biljetterna till "World tour of the world" har varit slutsålda sedan länge och lördagspubliken är supertaggad från start.
Johan Glans tar avstamp i en världsturné där han avverkat 10 länder på 30 dagar och berättar om dialektala missuppfattningar med taxichaufförer i Dublin, höga turister i Amsterdam som ser ut som de är på Pokemonjakt, dock utan mobil och klamydiasmittade koalabjörnar i Australien. Reseanekdoterna varvas med vardagsbetraktelser och i ett behagligt tempo och på bred skånska avverkar Johan Glans ämne efter ämne med ovanligt snygga övergångar. Han berättar om döttrarna, som numera förvandlats till kaxiga tweenies med stockholmsdialekt, och precis som förra gången är han kanske som allra roligast när han imiterar stockholmska. Som 42-åring har han blivit något av en anekdot-man och han berättar om sin ungdom och tiden före internet och "internetporren" och undrar vem som placerade alla kassar med porrtidningar i skogen när han var barn: "Var det för att locka ut ungdomar i naturen."
Möjligtvis är 90 minuter för långt för en ren standup-show. Något han också skojar om när tempot börjar svaja i slutet av föreställningen. Och kanske förtjänar inte föreställningen en femma den här gången heller, men det är jag inte riktigt säker på att kvällens publik håller med om. Eller så tycker de som jag, att det för en gångs skull är befriande kul att bara få garva åt helt vanliga saker.