Bekväm skådis fyller 40
Att göra en Siska, det är att först låta väldigt entusiastisk över en social sammankomst för att sedan inte dyka upp.
I dag, fredagen den 13 juli fyller hon 40 år.
Att ordna en stor fest för vännerna kommer inte på tal. Och skulle alla dyka upp i trädgården och ropa surpriiise! vore hennes mardröm besannad.
Det låter ju snudd på som om du vore en eremit?
(skratt) Ja, det kan man nog säga. Bekväm är jag. Jag gillar att vara hemma och ta det lugnt. Men så träffar jag ju så mycket ungar och annat folk i jobbet också.
Siska Allen jobbar som skådespelare och administratör i den fria teatergruppen Teater Sörmland. Många barn- och vuxenpjäser har det blivit genom åren. Hon har spelat allt från ko i En kos dagbok till kammarpiga i Trettondagsafton. Just nu håller hon i trådarna på teaterns största produktion, det stora Gästabudet på Nyköpingshus, som för andra året i rad spelas i form av en musikal.
Första gången var jag lite skeptisk, men när jag såg resultatet tänkte jag: Wow! Varför har vi inte gjort det här tidigare? Det är en fantastiskt levande föreställning som alla Nyköpingsbor borde gå på.
Siska Allen växte upp i Vaxholm där hon brukade se teater med sin mamma och bio med sin pappa. På högstadiet började hon känna sig skoltrött, skippade därför gymnasiet och började jobba på en bokhandel
i stället. Sedan blev det allmänna linjen på Katrinebergs folkhögskola i Vessigebro. När en lucka på teaterlinjen öppnades bytte hon dit.
Min dåvarande pojkvän fick i panik ersätta en av skådisarna i en teatergrupp. Det var så jag lärde känna Småfolket och jag har blivit kvar sedan dess.
Småfolket ja, det var så Teater Sörmland hette när gruppen fortfarande höll till i Nynäshamn. Namnet syftade både på barn och på den lilla människan och stod för den filosofi som både gruppen och Siska fortfarande anammar:
Alla ska ha möjlighet att njuta av teater och det ska inte kosta skjortan.
Den typen av övertygelse krävs i skådespelaryrket eftersom det rent finansiellt sällan går att leva på det året runt. Siska drygar ut sin projektlön som inläsare på SN:s radiotidning. Och när hon inte jobbar, då vet man var hon finns: hemma.
Där sitter jag på min gula pall och läser böcker eller spelar poker på x-boxen. Då mår jag bra.
Så jobbar vi med nyheter